lördag 23 augusti 2008

Skivaffärsdöden/Parentes till Storsjöyran

När jag rapporterade från Storsjöyran fanns följande passage med i texten från den 31/7: "... Skivhörnan, min favoritskivaffär i hela världen ...". Idag nåddes jag av den sorgliga nyheten att Skivhörnan läggs ner. Finito. September ut, sedan står Östersund utan skivaffär. En stor och viktig del av min uppväxt och musikaliska upptäcktsresa försvinner. Varför köper inte folk skivor längre? Vad är det för fel på folk? Varför har det fått gå såhär långt? Det är en sorgedag idag. Och jag kommer inte ens att hinna dit en sista gång för att uttrycka min tacksamhet över allt gamla fina Skivhörnan har gjort för mig.

fredag 22 augusti 2008

Flogging Molly



Malmöfestivalen 2008-08-21

Flogging Molly blandar traditionell keltisk instrumentering som fiol, mandolin och dragspel, med punkgitarrer och hårda trummor. En intressant kombination som lockade tusentals Malmöbor till stortorget.

Här är ditt liv Jason



Malmöfestivalen 2008-08-21

Lundasonen Jason Diakité, aka. Timbuktu, berör många. I en"Här är ditt liv"-inspirerad improvisationsföreställning intervjuades Jason live på scen.

I rollen som Lasse Holmqvist var standup-komikern Markus Johansson (känd från Oslipat) som ställde den ena kniviga frågan efter den andra. Under en timme kunde publiken få komma Jason lite närmare. Med på scen var tre skådespelare som fick tolka Jasons svar genom att spela upp dem. No Limits stod för musiken.

Jason berättade bland annat att han drog till New York när han var 19 år och tyckte att livet "var bull" i största allmänhet, att han inte skulle vara känd utan sina vänner och att han borde ha gått upp tidigare just den dagen.

Föreställningen var inte fantastisk, men nåväl unik i sitt utförande. Jag förväntade mig mer snack om musik, men intervjun drog mer åt fjant-hållet. Publiken jublade ändå åt minsta lilla skämt, jag misstänker att de flesta kände Jason sedan tidigare.

torsdag 21 augusti 2008

Good Luck Casper

Malmöfestivalen 2008-08-20

Modiga danskar bjöd på blöt elektronisk upplevelse när Klubb Smörrebröd, en dansk popklubb, anordnade ett gäng konserter i Malmös ösregn.

Bland annat uppträdde Under Byen, Rumpistol och Good Luck Casper. Jag såg de sistnämnda. Tre killar vid namn Casper och en kille vid namn Laurents utgjorde bandet som självsäkert intog scenen efter att ha druckit ett gäng öl och delat ett packe cigg.

Det sägs ju att skåningar har lätt för att förstå danska eftersom att vi bor grannar och att vi för endast 350 år sedan (i år) tillhörde Danmark. Det stämmer inte! Till min stora glädje hade Good Luck Casper också fattat detta och sjöng därmed på engelska. Mellan pompös electronica klämde de fram hjärtliga "Mange takk". Publiken, dvs. det trettiotal personer som stannade kvar efter att himlen öppnat sig, applåderade högt.

Good Luck Casper låter litegrann som en mix av The Knife och Jose Padillas Café del Mar 5 - med en stor dos av rock över di hele. Imponerande!

tisdag 19 augusti 2008

Svenska Akademien serverade rotrock











Malmöfestivalen, 2008-08-18

"Det har utlovats röj ikväll, var försiktiga!". Arrangörerna kom ut på scen minuterna innan konserten och pratade om säkerhet, något de inte gjort innan varken Tingsek eller Timos konserter.

Extas är nog det tillstånd som beskriver mig bäst efter gårdagens konsert. Jag hoppade, klappade, dansade, sjöng, skrattade och nästintill grät av lycka av att se bandet tillsammans igen.

De började med att fira av en energifylld version av Peps Perssons Rotrock som knockade hela publiken. Fanns det någon som tänkt stå stilla var det fel plats. Var det någon som tänkt käka hamburgare eller munkar var det fel plats. Om man däremot kommit för att se Sveriges absolut bästa reggaeband var det rätt plats.

Kolla in deras sida på Myspace

Tråkigt Tingsek

Malmöfestivalen, 2008-08-18

Magnus Tingsek tog med sig vännerna Svante Lodén, Emmi och Timbuktu till spelningen på stora scen i Malmö. Till min stora irritation började Tingsek uppträdandet med en cigg i handen. Med tanke på att merparten av publiken var kids under 18 år borde en artist av hans kaliber veta bättre.

Men ok, jag struntar i det. Tog dock två-tre låtar för mig att glömma.


Tingsek firade av merparten av låtarna på nya plattan Too many feelings at the same time. Tingsek är en entertainer, en energispruta, en extremt bra sångare och låtskrivare. Han besitter förmågan att vara 110 % närvarande genom en hel konsert.

Det brukar jag också göra, men inte igår. Jag tappade intresset halvägs in i konserten och tycker att den stora behållningen var när Timbuk kom in och rev av deras kommande gemensamma låt (som jag ej minns namnet på). Kan ha varit den taskiga starten med ciggen eller ett tecken på att det finns för lite nyanser i Tingseks musik.

Jag tror tyvärr på det sista.

Kolla in Tingseks hemsida

Vilken Veronica!!!

Malmöfestivalen, 2008-08-18

"Jag gillade förra skivan, men jag älskar den nya. Ni borde lyssna på den." Veronica började uppträdandet med en charmstöt och fortsatte med att berömma Malmö. Publiken jublade innan spelningen ens börjat.

Det var en enorm befrielse att få höra Veronica Maggio sjunga hela texten till senaste hiten Måndagsbarn efter att ha haft "situationen är så sjuk" på huvudet hela helgen.

Jag stod helt utan förväntningar vid Mölleplatsens scen när hon skulle uppträda. Har lyssnat på de självklara hitarna men inte på så mycket mer. Och utöver att ha trallat med till Dumpa mig var det enda jag egentligen visste om henne att hon är tillsammans med Oskar Linnros från gruppen Snook.

Veronica uppträdde som om hon inte gjort något annat sedan hon fick priset för "Årets nykomling" 2007. Hon var självsäker, flirtig, talangfull och vågade ta ut svängarna rejält i låtarna. Hennes röst är annorlunda med sin skira falsettlika ton. Den skapar en intressant kontrast till de lite hårdare ironiska ämnen hon sjunger om. Veronica spelade många nya låtar från Och vinnaren är, som Stopp, Måndagsbarn, mfl. men rev även av de gamla hitarna Dumpa mig och Nöjd som satte igång publiken rejält.

Jag kom på mig själv med att stå och njuta av hennes soulfunkiga pop och när hon uppträtt med två extranummer och konserten de facto var över var jag lite besviken över att upplevelsen bara varade i 45 minuter.

Kolla in hennes coola hemsida
Läs 3 frågor till Veronica Maggio

torsdag 14 augusti 2008

Dansk-svensk visfestival i Lund


Frans "Frasse" Haraldsen

Lunds visfestival fyllde sex år och bjöd in till två magiska viskvällar under trädkronorna i Stadsparken i Lund. Sommarens sista solstrålar värmde publiken som åt landgång och drack nubbe.

På programmet var storheter inom vis-Sverige såsom Lars Demian, Halvard Jenssen (också känd som Amanda Jenssens pappa), Lasse Tennander och Finn Zetterholm listade. Artister som alla var mer eller mindre välkända bland publikens hav av 50+:are. Och så var det Frasse Haraldsen vars namn är välbekant inom genren, men inte så frekvent bokat i Skånetrakten.

Det var Frans, eller Frasse som han kallas, en härlig entertainer från Stockholm, som lockade mig till Stadsparken. Frasse fångade mitt intresse för första gången på Gotland 2000 då han gjorde en spontanspelning på vandrarhemmet Fängelset. Sedan dess har hans låtar Prins Valium, Leonardo di Caprio och Dubbelmoral varit återkommande på fester. För att inte snacka om Mister El Toro som tyvärr aldrig blivit inspelad eller släppt.

I programmet stod att det var Frasses urpremiär i Lund.

Kort innan han gick på scen säger damen bredvid mig till sin väninna "Han är helt galen, jag har hört honom innan och han sjunger om en massa snusk på stockholmska".

Snusk och snusk. Det är en hårfin gräns mellan realism och snusk. Och lustigt nog var det i de låtar som handlade om just snusk som publiken gick igång som mest. Frasse är orädd och brutalt ärlig. Han sjunger om dubbelmoral, om att inte få ligga och att vara besatt av yngre tjejer. Han sjunger om att tänka på andra när du ligger i bingen med din tjej sedan tre år och om att sluta röka.

Hans känsla för vardagsrealism är fantastisk och i samklang med vassa texter och finstämt gitarrplinkande blev hans framträdande en hit.

Publiken skrattade, sjöng med, och damen bredvid mig ställde sig till och med upp och applåderade.

Nyfiken på hans texter, kolla in Frasses hemsida.

söndag 3 augusti 2008

Storsjöyran, lördag

Jenny Owen Youngs


Östersund återhämtade sig aldrig riktigt efter regnskuren under fredag natt, och det var kallt under lördagen. Termometern skvallrade om 13 grader mitt på dan. Dessutom var molnen mörka och vindarna iskalla. Skivhörnanscenen bjöd på en rad spelningar, bland dem Stefan Sundström som var för bakis för att minnas sina texter enligt egen utsago, och amerikanska singer/songwritern Jenny Owen Youngs. Resten av stadens gator och torg gav ett lite avslaget intryck, och det var lugnt. Förutom kring Systembolaget förstås.

Kvällen var förvisso kall, men Ane Brun lyckades värma Badhusparken rätt så bra med sin finstämda singer/songwriterpop. Publiken var liten men verkade nöjd. Själv är jag nöjd men inte mer. Oftast känns livespelningar som inte tillför musiken någon liten krydda bara onödiga att se på. Vidare kunde konstateras att Mark Olson sin musikaliska coolhet till trots ohjälpligt blivit en farbror med bruna chinos och stickad slipover över den rutiga skjortan. Det kändes sådär. Efter framförandet av Jayhawks fantastiskt fina Sister Cry kändes det bra igen, alla stilmissar var förlåtna. Kris Kristofferson gjorde en Ane Brun, och levererade men inte mer. Presidenttalet skippades. Jag är nog en dålig jämte, men jag gillar inte riktigt den biten av Yran. Jag är där för banden, inte för att se en skäggig man med för stort ego hylla sig själv.

Till sist. Håkan Hellström. Regnet vräkte ner, det var kallt, det var mörkt, men det var magiskt. Och inte ett dugg tragiskt alls. Håkan sjöng som en gud, bandet gav järnet och publiken älskade dem. Jag med. Det var den mest värdiga avslutning årets Yra hade kunnat få.

lördag 2 augusti 2008

Storsjöyran, fredag

Anders Elowsson

Fredagen blev en hård dag med mycket spring fram och tillbaka känns det som. Först en snabb rusch ner på stan för att se Autisterna göra en nedstrippad spelning på den provisoriska scenen utanför Skivhörnan, och jag är glad att jag bestämde mig för att se dem då. Ljudet på deras ordinarie spelning på Zig Zagscenen 00.30 var stundvis katastrofalt med rundgång och för hög bas. Därefter hämtades rena ombyteskläder innan det var dags att komma tillbaka till Skivhörnan för att se Kolonivägens Kapell och Anders Elowsson. Jag tycker synd om dem bägge. Hur kul är det att stå och försöka spela när de hopvikbara toaletterna i sakta mak åker förbi mellan bandet och publiken? Eller när slamsugningsbilen kommer för att göra sitt jobb? Två bra spelningar i alla fall, kaosförhållandena verkade inte störa så mycket.

Kvällens program inleddes för min del med Alla Spelar Allan, det jag tjatat om hela veckan. Release The Fucking Fury höll vad de lovade och gjorde en av kvällens två upptempolåtar, en punkig version av Rehabilitering. Alldeles efter dem kom Bedroom Eyes med ett rasande rockigt framförande av Ramsor om dom och oss. Jonas Jonsson gav allt, det var riktigt kul att se. Enda egentliga problemet med spelningen var de där &%#/&%¤&¤#% Jämtlands Republikanska Armé som stod och viftade folk [läs: mig] i huvudet med sina jävla Jämtlandsflaggor (är det förresten inte förbjudet med flaggor och paraplyer och sånt på festivalområdet?). De får väl vara lokalpatrioter om de vill, men de behöver inte med vett och vilje gå in för att störa folk som kanske vill se konserten. Det var nog första gången jag skällde ut en tant [läs: kärring] med svordomar och allt. Helt nykter dessutom. En recension av spelningen kommer senare.
Sen sprangs det. Kristian Anttila, Magic Numbers, Kristian Anttila igen, lite Winnerbäck, så småning om Säkert! och Autisterna för att sedan avsluta med lite Gocoo. Ryktena som florerade efteråt sa att Industri Royal hade gjort en riktigt bra spelning på Station G.A.F.F.A., men den missade jag. Sen kom regnet. Himlen öppnade sig, och på ett par minuter var staden dränkt. Jag har sällan varit lika glad över att inte bo på en festivalcamping, utan kunna gå hem och fälla ut mormors bäddsoffa istället.

Idag väntar mina countryfarbröder, Kris Kristofferson och Mark Olson. Sedan kan jag inte riktigt dölja hur barnsligt uppspelt jag är inför Håkan Hellström heller. Jag laddar för allsång.

fredag 1 augusti 2008

Storsjöyran, torsdag

Igår spelade Lykke Li på ett P3 Sommarsession med stora rundgångsproblem och en publik med 20-30 personer. Jag undrar om de lyckades få det att låta som fler i radio. Ungefär samtidigt spelade Tom Malmquist i korsningen utanför Skivhörnan, även det för en väldigt liten publik. Det måste vara otacksamt att försöka spela när det kommer traktorer och vill köra förbi, och annat otyg. Men det är ett kul initiativ ändå.

Kvällen igår var ljum och relativt behaglig, tills fjällvindarna började blåsa in från sjön frampå småtimmarna. Kent gick på rutin men tillfredsställde fansen, Blondie hade en sjuhelsikes spelglädje och Justice var galna. På ett positivt sätt förstås.

Idag spelar Autisterna med flera i den ökända gatukorsningen, och 60-talsnostalgibandet The Women ordnar eget melodikryss i länshövdingeresidensets trädgård. Jag vet inte riktigt vad jag ska välja än. Återstår att se. Först ska jag uppleva solförmörkelsen som börjar ungefär just nu.