måndag 30 juni 2008

söndag 29 juni 2008

Trains and boats and plains....

Jag sitter på perrongen på Örebro C. och väntar på tåget som ska föra mig vidare till Helsingborg via Göteborg. När man nu så här i efterhand fått tid att reflektera lite över sitt första besök på Borlänges stolthet Peace & Love så är det väl bara att konstatera att lillebror växt till sig och snart kan komma att vara Sveriges största och mest populära festival. Arrangörerna kan se tillbaka på ett lyckat arrangemang och det har rått en skön avslappnad stämning i staden hela helgen. Själv är mina mina starkaste musikaliska minnesbilder Eldkvarns uppvisning i lördags, Waterboys och sen Knivderbys laddade spelning på Grooves egna scen. De andra minnesbilderna är lite suddiga, eller hur Per och Oscar? Tack till ALLA er som var där, tillsammans så skapade vi en underbar helg med massor av Peace and Love i Borlänge City. Vi ses igen nästa år!

fredag 27 juni 2008

Kristian Anttila, vilken man

Jag är ganska hoppfull när jag går mot den lummiga parkscenen och ska se Kristian Anttila på ett lite eftermiddagsslött Peace and Love. För grejen är den att Kristian fascinerar. Det är hans grej. Lite som en svensk Pete Doherty verkar han: 1) skapa någon form av tumult vart hans kosa än vänder, 2) vara lite pojkblyg och sådär David Copperfield-fin på nära håll, 3) verkligen gå hem hos flickorna.

Är han verkligen helt bananas? Kommer han strippa? Tvångshångla med ungdomar? Börja slåss? Jag har ingen aning. Av rent uppenbara skäl är det alltså en given konsert att gå på.

Tydligen är jag inte den enda som funderat i dessa banor för när jag kommer fram till scenen är det smockfullt, (vilket förvånar mig en aning eftersom han knappt drog några fans vid sin signering dagen före) och most importantly: det är ett jävla ös. Sån pepp. Jag har missat första låten, ställer mig tillrätta bakom ett gäng tindrande festivalflickor i mintfärgade solglasögon och förblir helt fånleende resten av konserten. För detta är en bra konsert. Okej att jag inte är så mycket för Anttilas musik, mest för att den ibland kan kännas ungefär lika teen som att skrika ”JAGHATARDIG!” till människan som fött en och slänga igen en dörr, men fuck that för jag skriver inte om musik just nu utan en konsert. Och just under denna konserten ges allt. För instrumenten strular och ljudet är halvdant men Svenske Pete, hans band och framförallt publiken bara hoppar, dansar, svettar och skriker en timme i sträck.

Innan sista låten tystar Kristian ner alla och viskar med svettlugg i ögonen att han utmanar alla på att dansa. Publiken darrar likt tonårspojkar vars blommor just skall plockas när spänningen stegras, och när hans startsignal ljuder händer allt på en gång; bandet flippar, popkidsen hoppar sönder sig, och Kristian stagedivar och blir avsliten både jacka och tisha.

Han är alltså knäpp, helt körd – men på det jävligt feta viset.

Staden vaknar...

Jag är precis hemkommen till hotellet efter 2 timmars vandring i ett Borlänge på väg att vakna upp. Uteserveringarna fylls efter hand på med frukostsugna människor och solen skiner från en fantastiskt sommarblå himmel. Efter en lite trevande inledning igår så känns det här som dagen som kommer sätta ribban för hela festivalen. Själv ser jag mest fram emot Waterboys och Eldkvarn konserter (Ja, ja, det är lite gubbvarning, jag vet!) Titta för all del gärna förbi Groove-tältet, vi finns där under hela eftermiddagen. Vi ses!

torsdag 26 juni 2008

Mando mando

avslutade nyligen mandosigneringen som var till belåtenhet, inte så mycket tårar och tumult som jag hade trott (hoppats???) men sjukt många rufsiga converseprydda damer och leenden och en del kärleksförklaringar. Muy bonito!

Han den nye skäggige fick en kondom och log pillemariskt när han stoppade den i kavajfickan, det var fint. Annat som lades fram var en gammal banan med skriften "sexy banana". Ja dessa kidz alltså.

Ryktas för övrigt att grabbzen har börjat spela in sitt nya album med en helomvändning till producent, jag är fett nyfiken.

Nu väntar ölen mig i groovy tältet, synes!

Brian Jonestown Massacre

Det var ett omständigt Brian Jonestown Massacre med dålig attityd som framträdde på Sticky Fingers i Göteborg i tisdags. Jag vet inte var jag hade förväntat mig den här kvällen förutom att jag var trött och mest ville att kvällen skulle ta slut. Det jag fick var ett gäng stollar som först och främst tog fem minuter på sig att mixtra med gud vet vad innan konserten drog igång och fortsättningsvis göra samma procedur mellan varje låt. Jag är ny på det här med massakern och kanske hade jag någon föraning om att de hade attitydproblem när jag hört talas som dokumentären som gjorts om dem och Dandy warhols. Inte nog med att ljudkillen fick några hårda ord från sångaren utan sångarens flickvän(tror jag) blev även iväg skickad från platsen efter att hon vart med och sjungt på en låt och ville vara med en stund till. När bandet väl spelade var det trots allt bra rock och att dessutom tamburinsnubben stod och vickade på sin rumpa hela konserten gjorde det hela till en ganska bra kväll i alla fall.

Nu väntar jag bara på att få se Roky Erickson och The Nomads på Peace & Loves största scen på lördag. Det kommer slå allt annat! Go Roky!

fred och kärlek

så var man äntligen på plats i borlänge och DAMN det bådar gott! Vädret är fett (ok, det är lite lame att snacka väder men det gör mig glad) och vi ska snart sätta upp groovy tältet (hehe) där mando kommer och signar snart. Lite farligt ty jag har alltid fetcrushat på Gustaf men ska försöka att ta mig i kragen då han uppenbarar sig.

Annars har man ju sprungit runt som ett litet solskensbarn, dalmål är ju den bästa dialekten nånsin och så är allt helt grönt och soligt (shit nu låter jag som värsta citybruden men det är iaf underbart) plus att frukostbuffén var så jävla gjuten.

På kändisfronten ganska lugnt. Gary drömde att Kleerup var sur på honom och ville slåss men det är nog det mesta hittils.

Återkommer.

söndag 15 juni 2008

Esbjörn Svensson R.I.P.


Jag sitter just och lyssnar igenom slutlåten Death and all his friends på Coldplays nya platta när jag via Expressen nås av beskedet att Esbjörn Svensson är död. Det känns till en början lite overkligt, jag menar han var ju inte ens gammal eller sjuk, och sen känns det mest bara tomt. Det känns tragiskt att en av vår tids största och mest inflytelserika svenska kompositörer och musiker skulle gå bort så ung. Jag tror aldrig att vi svenskar någonsin riktigt uppfattat hur pass stor och beundrad han var av jazzälskare runt om i Europa. Men i en sån här stund så går mina tankar till hans familj och vänner som inte bara mist en gudabenådad musiker utan också en pappa, man och vän. Själv kommer jag alltid minnas Esbjörn genom hans underbara musik. Vila i frid.

söndag 8 juni 2008

It ain't over 'til it's over

De sista tonerna från Poison har just ebbat ut och det är dags att sätta punkt för Sweden Rock 2008. Årets upplaga har varit en enda stor folkfest och artistuppbådet har bjudit på nånting för alla smaker. Solsken, bra musik och öl är en oslagbar kombination. Medan de andra festivalbesökarna tar skydd i sina tält och husvagnar så ska jag nu försöka slagga några timmar i baksätet på min bil. Morgondagens projekt blir att hitta nån sjö på hemvägen för ett morgondopp. Vi ses på Peace & Love! Puss // T

lördag 7 juni 2008

Lugnet innan stormen

Presskonferensen avlöpte väl och Poisons sångare Bret Michaels såg ut att vara i oförskämt bra skick. Nykter, pratglad och avslappnad. Det ska bli riktigt spännande att se vad Poison anno 2008 går för live på scenen.

Väntan...

Poisons presskonferens är redan framflyttad med över en timme och med tanke på bandets drogförflutna så kan man ju börja undra i vilken form de kommer vara ikväll. Men förhoppningsvis finns det en roligare förklaring. Tänkte kuta bort och kolla Triumphs spelning nu så länge...

Uppdatering...

Tillbaka på plats igen och sommarvärmen verkar ha tagit ut sin rätt på alla ölstinna besökare på festivalområdet. Själv tänker jag kila bort och kolla gamla Uriah Heep-bekantingarna Lawton/Hensley som lirar just nu. Sen väntar presskonferens med Poison, Triumphs comeback och slutligen Poisons konsert som sätter punkt för årets festival. Ses sen!

Let the fun begin!

Efter strul med försenade tåg, en stängd pressackrediteringsbod, utebliven internetanslutning m.m. så landade jag i går till slut på Sveriges största musikfestival. Som en hermelin bland katterna så hamnade denne lille popnörd helt plötsligt i ett hav av mer eller mindre tankade hårdrocksfanatiker. Det är väl synd att säga att jag smälte in, men fan vilken härlig stämning det är på festivalområdet. Här finns allt från 5-åringar till 60-åringar som alla har kärleken till hårdrocken gemensamt. Årets upplaga har ett av de starkaste startfälten någonsin och själv han jag med att se Saxon och Def Leppard i går kväll. Jag landade i sängen kvart över fem i morse efter att ha kört hem inatt för jobb på hemmaplan. Men i eftermiddag bär det av tillbaka igen och kvällen bjuder bl.a. på Poison och Blue Öyster Cult. För övrigt så hade även jag pojkrumsväggarna täckta med planscher på Twisted Sister, Kiss, Mötley Crüe och Marilyn Manson så detta är ren och skär nostalgi. Recensioner kommer senare i helgen. Gå ut och njut av solen och livet svenska folket! // We came here to rock!