söndag 28 september 2008

Die Große Freihet im Hamburg


Hafencabaré

För en gosse från Lindberga socken kan Reeperbahns smutsiga blandning av don't-mess-with-me-locals med pitbulls, alkisar på promenad med golfklubba, prostitution, gay cruising och Dönerkebabsås te sig som en aningens dystopisk tillvaro. Men jag gick aldrig heller till prästen och konfirmerade mig. Så där står jag frivilligt en bit från de aggressivaste horornas allé och finner mig strax tillrätta inne på Prinzenbar där First Flower Power sprider sympatisk värme och glädje. Geniunt och skönt svängigt.


FFP.

Tro mig, men säg det som varar för evigt. En stund senare står jag och skakar huvud i takt med ljusväggen till Torontos trashiga electroduo Crystal Castles inne på Neidclub. Det är punkigt och urbant. Strobben jobbar hårt och alla St Paulis hippaste tjejer och killar festar som om det vore 1999.

Medan jag glänser med mitt aldrig sinande glosförråd och ett meningsbyggande så elegant att det närmst liknar konståkning genom komparativformerna försvarar min reskamrat, Herr Landström, sina korthuggna tyska meningar med att han pratar streetstyle.

- Meinst du der Straße Schlauch? säger jag.


Herr Landström.

Nästa dag hänger vi med det tyska bandet Sugarplum Fairy. De är inte ett tyskband i den meningen att de har spelat in sin senaste skiva här i Hamburg eller att de låter särskilt tyskt. Inte heller för att de har en massa fans här. De är nämligen signade på tyska Universals rockavdelning. Pojkarna från Borlänge visar sig vara ett mycket easygoing gammalt kompisgäng. Vi umgås med dem på Große Freihet 36, där det skall spela senare i natt. Mer om det i papperstidningen senare i oktober.


Sugarplum Fairy

Vi hinner också ta en sväng in i en bunker ovan jord. Det ska tydligen vara för dyrt att spränga bort så den har fått stå var precis bredvid F.C St Paulis hemmaarena. Den stora grå bunkern skapar vissa förväntningar på klubbens utformning men väl uppe på fjärde våningen möter vi en random rockklubb med The Teenagers som med sin franskbrytande engelska lockar upp flickor på scen för att sjunga med. Det hela blir en parodi på N.E.R.D-grejen när det visar sig att tyskorna inte kan texten, så de åker bestämt ner efter en stund.

Efter Sugarplum Fairys spelning hänger vi med dem till Daniela Bar i stadsdelen Schanze en bit från St Pauli och, tack och lov, smutsens Reeperbahn. Vi dricker tequila och snackar Håkan Hellström en stund innan det är dags för SF att bege sig till turnébussen vars hjul snart skulle rulla vidare genom Tyskland.

Lördagen är det tänkt att börja med TV on The Radio på Große Freihet. På lördagar går tydligen Hamburgborna man ur (hor)huse och dricker och svettas. Inne är det säkert 40 grader varmt och efter lika många minuters försening tröttnar vi och går bort till D-Club där hypade britiska gitarr-och-trummor-duon Blood Red Shoes spelar.

Nog är det en grym känsla när de kör första låten men efter en stund visar det sig att de inte har så mycket mer än grym swagger. Både White Stripes och Johnossi slår dem på gitarr- och trumfingrarna.

På det hela taget: Viel Vergnügen für mich, som en dekadent Iggy Pop en gång sa i en fransk (!) tv-show.