måndag 22 oktober 2007

Lördag kväll i Reykjavik!

Vi satt först och softade på Hressó där Solid Gold riggade upp och började spela precis när jag gick till Konstmuséet för att intervjua Hafdis Huld. Under färgsprakande tavlor satt jag och försökte hänga med i hennes fullständigt sprudlande flöde – den tjejen lever verkligen i 180 knyck! Artikeln kommer i Groove #9 i november. Hon avslutade sin spelning med Madonnas Material Girl. Kompbandet består av synt, akustisk gitarr och banjo. Men största tillgången är hennes starka röst.
Sedan sögs vi in på Gaukarinn där partyt redan var i full gång. Och värre blev det när brasilianska trion Bonde do Role vevade igång sin skrik- och gitarrsolofyllda dansmusik. Ja, jag gillar dem. De levererar det man vill ha på lördagkvällen.
Avslutningen bestod sedan av festivalens headliners !!!. De var underhållande och sådärskönt vitsvängiga och jag flabbar faktiskt lite åt sångarens överdrivna plutande och poserande. Ingen klockren avslutning men klart godkänd säckåtknytare. Får se omvi återkommer och dricker mer dyr björ nästa år.

Shinedoe @ Club Eleven


Hollands bästa minimaljockey? Shinedoe öste ut hårda minimalistiska technobeats över ett välfyllt dansgolv där svetten lackade, ölen rann och klubbor käkades på sant holländskt vis... vet inte vad det är med holländarna och godis, men jag har aldrig sett närheten till konsumtion av godis på dansgolv som här. isglass, snickers och klubbor var nästan lika vanligt som ciggen i mungipan.


och på tal om ciggen i mungipan. fan vad skönt det är att sverige inte tillåter rökning på klubbar och restauranger. då slipper kläderna och håret stinka apa efter en klubbkväll. nästa år ska rökförbud införas i holland. då kommer ADE att bli ännu bättre!

men tillbaka till Shinedoe. inte konstigt att hon fått remixa the knife. hon var grym! minimalt och kompromisslöst... hon backades upp av 2000 and One som också gjorde bra ifrån sig bakom 1200:na. men shinedoe var lätt kvällens fixstjärna. det märktes också på den galna publiken. strålande avslutning på en fin helg.

Club Eleven


Lördagens program på ADE innehöll kanske inte riktigt lika många krockar som fredagkvällen. men det fanns ändå massor att välja på och i fullständig planeringsförvirring hamnade vi på en hårdrocksbar där vi värmde upp med öl, programdiskussioner. vi försökte komma på namn på bluesrockband, diskuterade peter steels ädlare delar och mycket mycket annat. sen bestämde sig monika och emma för att gå på audio bullys, henrik och jag drog till club eleven.måste vara amsterdams skönaste klubb. tidigare ägde posten denna elvavåningarsbyggnad som ligger i hamnen, bakom centralstationen. entrén är riktigt rejvig med smala betonggångar som är fullgraffade och sen kommer man till varuhissen där det bara är att packa in sig och åka med en uttråkad kille som åker upp och ner hela natten igenom. hans bergsprängares högtalare hade dött en stilla död för några år sen, men det brydde han sig inte om utan pumpade ut konstig etnohouse med skorrande ljud.

äntligen uppe är det dock en annan atmosfär. skön bar, snyggt minimalistisk inredning och en underbar utsikt. skönt att stå på ett kokande dansgolv och blicka ut över ljusen i amsterdams stad...

lördag 20 oktober 2007

Freadag kväll i Reykjavik!

Började kvällen med två grymma gratisfester, en i ett konstnärskollektiv där vodka o juice blandades i stora PET-flaskor. Pratade med en kille från Minneapolis som spelade i bandet Solid Gold som jag ska se på lördag kväll. Bolaget Crunchy Frogs fest på baren Dillon hann vi precis med, såg Jon Spencer softa i en lädersoffa och jag drog lakritsshots med bartendern. Sedan såg vi ett gäng isländska band: Esja började bra med flummig sång och krispig gitarr men ju längre spelningen gick påminde de om Pearl Jam. Sedan blåste HC/punkbandet Reykjavik! rent i Gaukarinns hi-techomgivning – baren har minst 15 stora tv-skärmar så man kunde verkligen se hur aktiv sångaren var nere i publikhavet. Med en pizzaslice i magen mötte vi sedan múm på Konstmuséet. Och de var mest fåniga, sådär isländskt konstiga man ibland föreställer sig att band skulle kunna vara. Ett riktigt bottennapp! Skönt sen att GusGus var riktigt tända och fick hela sprängfyllda NASA att dansa. Esjas sångare Daníel Ágúst funkade mycket bättre i denna omgivning, hans rörelsemönster passar bättre för dansmusik än för slö twangrock. Intervjuade nyss Hafdis Huld som dock inte saknade sitt gamla jobb som sångerska i GusGus utan istället inriktar sig på sin solokarriär som både innehåller soft nytt album och en barnskiva.

view from a bridge


nej kim wilde ä tyvärr inte här... men så här är det i amsterdam...

i ADE:s konferensrum


och nu sitter jag här och bloggar. ikväll ser jag mest fram emot Shinedoe som jag tror kommer bli lysande. dessutom spelar hon på en av de finaste klubbarna i stan: club eleven som ligger i gamla posthuset i amsterdams hamn - på elfte våningen. förra året såg jag rex the dog och motor där. klubben var nedsläckt så att man riktigt kunde njuta av en utsikt över hela stan medan man dansade. mycket mysigt.

Mekanobyggande fransman


Glömde bort Pierre Bastien... han spelade efter Machienefabriek... hans set var uppbyggt kring hans hembyggda ljudmaskin som bestod av mekanobitar, en gammal skivspelare och en rad andra konstigheter som gjorde ljud. Tyvärr var det bara kul i fem minuter. sen kändes det mest som en professor balthazarepisod utan handling. visst var det roligt att han filurat ut en massa konstiga prylar. men han glömde bort det viktigaste - att göra intressant musik. pierre bastien på skiva kan jag inte ens föreställa mig, måste vara svintrist. då får man ju inte ens beskåda hans nördbygge.

och jag gick på housekalas

Måste tacka George Nakas och Klas Wahl för att de drog med mig till mn2s ade 07! fullt av trevliga människor (George & Klas, Patrik på Universal, Per QX och många fler!!)...

och en sagolikt bra dj-spelning av Michael Gray. det är bara att erkänna att jag hade givit upp hoppet om housen en smula - men när Gray jockade var det bara att gå ner på knä och buga och inse att jag haft fel. feta beats, knorriga basgångar, en smula minimal techno och en stor dos glad och hård house. det svängde enormt och stämningen på klubben var bäst hittills under ADE07 - vilket säger en hel del. efter amsterdam är det jag som tjackar housetolvor!!

Henrik kollade Audio Werner...


Miss Marjory Mae

Tog en sväng till Odeon för att kolla in Audio Verner, vilket tyvärr var
en besvikelse. Tråkig musik i en alltför packad lokal – som å andra sidan
imponerade, en balsal i barock stil. På entréplan var det desto roligare,
Miss Marjory Mae spelade fett härlig techno till publikens jubel.

Kevin Saunderson kvar på Ibiza?


Amsterdam Dance Event bubblade vidare med Detroitlegendaren Kevin Saunderson på flådiga Escape Club. Mer rigorös säkerhetskontroll än på Amsterdams flygplats. Henrik höll på att bli upphängd på väggen av en biffig vakt. men efter att vi kom in var det bara att beundra Kevin Saundersons oerhörda tekniska skills. tyvärr verkar han inte ha bytt skivväska sen Ibiza så musiken var trist och mainstream. synd. jag hade väntat mig funkig detroittechno... så det var lite besviket som vi lämnade stället.

Machienefabriek


Kvällens första konsert och en av de bättre. Machinefabriek spelade extremt lågmäld ambient inledningsvis men ökade snart i intensitet. alla ljud genererades av en steelguitar som loopades i boxar och med effekter. mot slutet steg dronesväggen och blev rätt hård, men det var med de små små gitarrplinken i början som han vann mitt hjärta. definitivt en kille att hålla ögonen på. träffade honom just över en kaffe och han berättade att han snart ger ut album på svenska kning disk. fantastiskt! det låter som en klockren kombination.

Studiorat

Gott att lasa att Groovefolk ar ute och jobbar i varlden.

Houseproducenten Theo Parrish jobbar hart har i Toronto. Sa hart att han somnade i studion igar. En flaska JD kanske spelade in ocksa.

fredag 19 oktober 2007

Torsdag på Island

Efter Icelandairs överdådiga invigningsfest med öppen bar gick kvällen som på räls. Jenny Wilsons spelning var lite seg och färöiska Boys in a Band spelning på nya klubben Lidó var alltför Arctic Monkeys-lik för att kännas kul. Avslutningen för mig innebar öl på Kaffibarin och pizzaslice på hemvägen. Fredagen ser dock riktigt bra ut med både Gus Gus, múm, Heavy Trash Jakobínarína, Ghostigital och of Montreal. Dags att göra sig iordning.

Boris Divider


stoersta oeverraskningen var spanska electroakten Boris Divider. bjoed paa ett riktigt bra set, aeven om Henrik inte kunde bestaemma sig foer om det laet mest som Kraftwerk eller Anthony Rother.

nu sitter vi paa maessan och forsoeker vakna till liv igen. eftermiddagen innehaaller intervjuer, fotomuseum som ADE arrangerar och ikvaell blir det en rad olika klubbar och intressanta akter. mer om det i morgon.

Dave Clarke


Det var inte bara paa pappret som det var baettre paa Melkweg. Dave Clarke gaestade klubben Klinch med en laang rad gaester som rockade dansgolv. Paa lilla dansgolvet rockade Alter Ego publiken med ett haart och lekfullt electrotechnoset som blev galnare och galnare ju laengre tid de spelade. mycket bra!
Innan hade Vitalic pumpat ut sin rockiga techno paa stora dansgolvet. Publiken var vild, men det kaenns som Vitalic faar hitta paa naat nytt snart, det gick lite paa tomgaang tyckte jag.
Men efter Alter Ego intog Dave Clarke stora golvet. lite svajigt dj-set som funkade underbart ibland. ibland inte.

Miss Kittin och The Hacker


Traangt, svettigt och allmaent party var det naer Miss Kittin hoell i mikrofonen och The Hacker jobbade bakom maskinerna. Legendariska Paradiso var staellet daer de upptraedde. vi saag ett par laatar, men eftersom det aer saa mycket som haender rusade vi vidare mot det stoerre och paa pappret baettre kalaset som Dave Clarke stod som vaerd foer paa Melkweg...

glada vinnare - Amsterdam Dance Event


Monika och Emma vann Grooves och ADE:s taevling... en helg i Amsterdam, resan och boendet betalt. kan man vara annat aen saa haer glad daa? nae... just det. Amsterdam Dance Event aer en fullmatad helg med de stoersta inom dansmusik. det boerjade i onsdags, men Monika och Emma floeg ner med Groove-Henrik fraan Gbg paa torsdagen, jag ansloet fraan Sthlm. efter att ha checkat in, fixat pass foer festivalen och tagit en liten powernap traeffades vi paa dj cafe twsted daer Billy Nasty koerde tung dubstep. Emma blev stressad av de knorrande basljuden, vi andra njoet... och satt i baren och tittade paa naer bartendern anvaende spatel foer att raka bort skum paa oelen. konstig grej som de goer i alla barer hittills. naagon fraan irland hade foermodligen gaatt och doett om han eller hon sett hur oel haells upp. men vi aer vana vid stor stark och bryr oss inte...

torsdag 18 oktober 2007

Reykjavik för tredje året

Ser fram emot att Iceland Airwaves-festivalen ska kicka igång ikväll, det blåser snålt och kallt på huvudgatan Laugurvegur men det är ändå supermysigt att vara på plats. Jenny Wilson spelar ikväll på Konstmuséet och jag har börjat vänja mig vid att lägga till -ur på alla ord för att göra mig förstådd.

Maple leafs - make believe

Det ar mycker grymma musikerfolk har i Toronto, traffade nyss Nottz (Kanye West producent), och pa lordag kommer M.I.A. Men hittils har svenska Goran, Sankt Goran, Dahlstrom imponerat. Renare mixar an manga stor namn har.

Later,

tisdag 16 oktober 2007

Hur KAN vi missat



herman düne?!

Okej att jag för det mesta brukar avfärda det som kallas folk music med att säga att grälla kläder och massa egenhändigt gjorda skrammelintrument/dryga gitarrutläggningar inte är min grej, men yikes! Herman Düne är det enda jag behöver när elaka franska tanter imiterar min nybörjarfranska (ni anar inte hur hög bitchfaktorn kan vara)eller efter en dags verbtragglande. Vilken album Giant är! Lent som smör fast lätt som... vatten? Nåväl, bara lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=kGAmnjZYxdU

söndag 14 oktober 2007

Tråkigt så in i hevete!!!

Tycker det känns riktigt tråkigt att The Hellacopters loggar ut. Nicke Andersson är en genial sångare och låtskrivare. The Hellacopters är ett grymt bra liveband.
Tack för allt och vila i frid.

lördag 13 oktober 2007

"It doesn't pay to try, all the smart boys know why"

I det här klippet tar jag dig tillbaka till år tjugohundratvå. En röst som delar musiknationen, som ställer avundsjuka mot uppskattning och igenkänning, uttrycksförmåga mot ingenting, det genuina mot tomma poser - och en fantastisk låt av Johnny Thunders om att leva i nuet.

Vilket idag betyder Hästpojken.

"Everyday is a new way calling" som Jonas Game sjunger.

snart amsterdam dance event!

Laddar inför nästa helg med att spela skivor på Hatam, Kammakargatan 9 i Stockholm ikväll... nästa vecka åker jag och Henrik till Amsterdam för att för Grooves räkning spana in Amsterdam Dance Event. Blir förmodligen lika bra som förra året, om inte bättre! Tänker definitivt spana in Gui Borratto och kanske ta ett snack med gamle räven Sven Väth... men vad det blir lär ni märka här på Groovebloggen i slutet av veckan. stay tuned.

onsdag 10 oktober 2007

Mitt i overkligheten

Lyckades hitta Seals kommande singel Amazing på youtube och det verkar som den ärrade hjälten fått till sin svängigaste låt på typ 15 år . Har provdansat i köket medan jag diskade och det känns som om den kommer fungera utmärkt på dansgolvet. Själv fungerar jag dock mindre utmärkt på dansgolvet...

Annat i höstens utbud att se fram emot är Duran Durans samarbete med Justin och Timbaland, Bo Sundström/Frida Öhrns duoprojekt och myspacefavoriterna EVA's stundande demosläpp. De sistnämnda har rötterna här i Helsingborgstrakten och är värda en lyssning.

Nu kallar disken igen, men vi hörs!

/ T

tisdag 9 oktober 2007

Åh min fina grooveblogg

som jag har försummat dig!

Min vackra vän internet har undvikit mig, sitter nu på parisiska mcdonalds och äcklas av hamburgstonåringarna.

Utelivet här är ju bara stört mycket bättre än vad jag är van vid. Vilket iofs är Lund, men ändå...

Var ute med våra franska DJpolare förra helgen och det verkar som alla snygga svåra fransmän är polare med Faris i The Horrors. Mycket intressant, ska se om jag kan nästla mig in i deras gäng. Åh Faris...

Har inte hittat Jarvis Cocker än, är mycket besviken.

Och! Embassy spelade på VIPklubb här för ett tag sen! Vissa var ju för förfestande för att komma i tid, men klubben efteråt var fin. Det är otroligt hur mycket folk hypar sverige. Jag är det bästa sen skivat bröd här. Underbart.

måndag 8 oktober 2007

Min dotter.

- Pappa den här skivan älskar jag, säger min sex åriga dotter.
Hon håller upp Architecture in Helsinki senaste Places like this.
Jag säger att den är sådär. Fast egentligen så tycker jag den suger fett.
Men det vågar jag inte säga till henne.