lördag 27 juni 2009

Lördagen.

Gårdagen slutade bra. Mitt första möte med Ulf Lundell var både odramatiskt och väntat. I publiken stod mest bekväma sandaler och bermuda-shorts, samt en och annan turnétröja från -97. Men som så många andra redan har påpekat är den där Uffe rätt så inspirerad av en viss chef. Och eftersom jag såg ledaren för några veckor sedan kändes framträdandet sådär.



Men som vanligt när det gäller undertecknad och tyckande har jag svårt att såga rakt av. Ulf Lundell har en god tanke, men det blir inte så bra. Ungefär som en vän som vill bjuda på en bit mat men inte alls kan konsten att svänga ihop en god måltid. Så känner jag för Ulf. Sen fick jag inte mina favvo-hits och vad jag tycker om Janne Bark får förbli min hemlighet.

Efter Ulf svängde jag förbi Sky Highs spelning som bjöd på mer gubbar och grymma gitarrer. Därpå supportade jag mina kamrater i Ram Di Dam. Eftersom jag är minst sagt partisk får ni ta följande kritik med en nypa salt (kände mig som en stolt mor där jag stod i publiken och klappade i takt). Bandet skötte sig utmärkt och Karls hyllning till Michael fick i alla fall mig att jubla.



Sen öl, sen hem. Allt kan man inte skriva på nätet.

Dag två ( i alla fall för mig).
Har i skrivande stund bara sett Florence Valentin. Och så nöjd jag är, jätteglad och rätt så lycklig. De förtjänar inte högsta betyg men strax där under. Love Antell är en av mina favvos och för varje konsert jag ser med bandet gillar jag dem lite mer. Sen vågar jag när det handlar om blogginlägg skriva att han numera kniper förstaplatsen som landets hetaste rockidol. Damn!

fredag 26 juni 2009

Nummer ett.

Okej då gör vi ett försök. Efter många om och men kom jag fram till ett varmt Borlänge. Vägen var inte den enklaste. Pauserna drog ut på tiden och en felkörning utanför Örebro gjorde resan längre än längst. Tog mig från bästkusten tillsammans med göteborgska Ram Di Dam i deras vita minibuss (mer om den färden i morgon). Och att åka buss med sju stycken pop-pojkar tar på krafterna.

Men som sagt Peace & Love festivalen känns positiv. Spännande att uppleva festivalstämningen igen. Ett stort plus för att vi befinner oss i stan och slipper lera, damm och sunkigt gräs. Skulle träffat Per Persson från Perssons Pack men eftersom resan tog längre tid än planerat slarvade jag bort honom ungefär samtidigt som Stranglers gick på scenen. Såg några låtar och nog för att jag gillar gubbar så kändes det gammalt på ett trist sätt. Det är inte alla som klarar av att åldras med ett band, jag är tveksam om Stranglers gjort det. Ytterst tveksam.



Efter gubbarna blev det Babyshambles på största scenen Utopia, och det var lojt. Johan och Gary tyckte att det var positivt för bandet. Själv anser jag att ett långsamt Babyshambles och en småtjock Pete Doherty är motsatsen till kul. Gillade Libertines och erkänner att jag köper Mr Doherty som en rock n roll-stjärna utan gränser. Han gör sig mycket bättre krälandes på scengolvet.



Well, sen var det dags att promenera bort till Groove-tältet för att spana in söta flickor och Sugarplum Fairy som skrev autografer. Kön var lång och festivalbesökarna glada. Men alright det är väl vad som har hunnits med så här långt. Nu ska jag halsa en öl, ta av mig min Maxon Jaxon t-tröja för att låna ut den till en vän som ska äntra en av scenerna kl.00.00. Sen ska jag hinna med att se några låtar med Uffe, sen Sky High. Gubbigt värre.

Min melodi.

fredag 5 juni 2009

Twisted Sister Fucking Rocks!

Dee Snider anno 2009

Just tillbaka i tältet efter Twisted Sisters konsert. Jag var lite orolig att mina förväntningar bara byggde på ren nostalgi, men det var fucking fantastiskt! Dee Snider är och kommer alltid vara min hjälte, och med tanke på publikens jubel så lär det inte vara sista gången bandet lirar här. Glamrock i sitt esse!
Sleep tight you Sick Mutha Fuckers!

Mark "The Animal" Mendoza

Make-up is the real shit!

Phil & Lemmy från Motörhead joinade på scenen!









torsdag 4 juni 2009

Sweden Rock Arrival


Nu är jag på plats och Sweden Rock anno 2009 känns riktigt lovande. Just nu så pågår presskonferens med Twisted Sister och allt andas nostalgi. Min första LP någonsin hette Stay Hungry så detta känns lite overkligt att vara här framför sina hjältar. Sista året med smink, hela Stay hungry i sin helhet och en törstande publik. Kan det bli bättre? Jag ser helhjärtat fram emot detta och nästa punkt på schemat är ZZ TOP live! Keep on rocking people! ;)

ZZ TOP
Dee Snider unmasked
Presskonferens Twisted Sister
Fans på första parkett