Amsterdam Dance Event, torsdag.

I Amsterdam räds man inte att konvertera en gammal kyrka till festlokal, møjligtsvis en mer modern och från mitt perspektiv mer intressant användning. Här en okänd DJ på altarets plats.


Samma ställe, en konstnär føreslår ett alternativt användningsområde før alla gamla vinylplattor när man väl sparat musiken digitalt.

Precis som førra året intog Dave Clarke klubben Melkweg och fyllde lokalen med fet techno/tech house. Kanske lite før fet, det blev lite onyanserat i längden. Tyvärr missade jag allt utom sista kvarten av DJ Hells set, som var härligt knorrigt och svängde oemotståndligt det jag hørde.

Samtidigt med Dave Clarkes DJ-set spelade nederländska Counterpart live i den mindre lokalen. Back-to-basics-techno, direkt och dansant. Kändes som det var väldigt mycket live, och gjorde mig intresserad av hur deras studioproduktioner kan tänkas låta.

I Amsterdam, en panel om digitalt DJ:ande

Några kända DJ:s (François Kevorkian, John Acquaviva & Josh Gabriel), tillsammans med folk från Beatport, Native Instruments och svenska Tonium, diskuterade hur DJ:rollen utvecklas och vad før nya tekniker det finns. Ska man spela vinyl eller digitalt? Vilket är det bästa sättet att spela digitalt? Klart verkar i alla fall att CD mest var en parentes som medium i DJ-historien - varfør bära omkring på CD-skivor när man kan ha samma digitala filer på en hårddisk?


DJ-verktyget Pacemaker (från Tonium) – hårddisk och mixer i en liten apparat inte mycket større än en iPod, klar att kopplas in i ett ljudsystem. Kanske lite før liten før att använda vid längre sets, men definitivt kul.

Die Große Freihet im Hamburg

Hafencabaré

För en gosse från Lindberga socken kan Reeperbahns smutsiga blandning av don't-mess-with-me-locals med pitbulls, alkisar på promenad med golfklubba, prostitution, gay cruising och Dönerkebabsås te sig som en aningens dystopisk tillvaro. Men jag gick aldrig heller till prästen och konfirmerade mig. Så där står jag frivilligt en bit från de aggressivaste horornas allé och finner mig strax tillrätta inne på Prinzenbar där First Flower Power sprider sympatisk värme och glädje. Geniunt och skönt svängigt.


FFP.

Tro mig, men säg det som varar för evigt. En stund senare står jag och skakar huvud i takt med ljusväggen till Torontos trashiga electroduo Crystal Castles inne på Neidclub. Det är punkigt och urbant. Strobben jobbar hårt och alla St Paulis hippaste tjejer och killar festar som om det vore 1999.

Medan jag glänser med mitt aldrig sinande glosförråd och ett meningsbyggande så elegant att det närmst liknar konståkning genom komparativformerna försvarar min reskamrat, Herr Landström, sina korthuggna tyska meningar med att han pratar streetstyle.

- Meinst du der Straße Schlauch? säger jag.


Herr Landström.

Nästa dag hänger vi med det tyska bandet Sugarplum Fairy. De är inte ett tyskband i den meningen att de har spelat in sin senaste skiva här i Hamburg eller att de låter särskilt tyskt. Inte heller för att de har en massa fans här. De är nämligen signade på tyska Universals rockavdelning. Pojkarna från Borlänge visar sig vara ett mycket easygoing gammalt kompisgäng. Vi umgås med dem på Große Freihet 36, där det skall spela senare i natt. Mer om det i papperstidningen senare i oktober.


Sugarplum Fairy

Vi hinner också ta en sväng in i en bunker ovan jord. Det ska tydligen vara för dyrt att spränga bort så den har fått stå var precis bredvid F.C St Paulis hemmaarena. Den stora grå bunkern skapar vissa förväntningar på klubbens utformning men väl uppe på fjärde våningen möter vi en random rockklubb med The Teenagers som med sin franskbrytande engelska lockar upp flickor på scen för att sjunga med. Det hela blir en parodi på N.E.R.D-grejen när det visar sig att tyskorna inte kan texten, så de åker bestämt ner efter en stund.

Efter Sugarplum Fairys spelning hänger vi med dem till Daniela Bar i stadsdelen Schanze en bit från St Pauli och, tack och lov, smutsens Reeperbahn. Vi dricker tequila och snackar Håkan Hellström en stund innan det är dags för SF att bege sig till turnébussen vars hjul snart skulle rulla vidare genom Tyskland.

Lördagen är det tänkt att börja med TV on The Radio på Große Freihet. På lördagar går tydligen Hamburgborna man ur (hor)huse och dricker och svettas. Inne är det säkert 40 grader varmt och efter lika många minuters försening tröttnar vi och går bort till D-Club där hypade britiska gitarr-och-trummor-duon Blood Red Shoes spelar.

Nog är det en grym känsla när de kör första låten men efter en stund visar det sig att de inte har så mycket mer än grym swagger. Både White Stripes och Johnossi slår dem på gitarr- och trumfingrarna.

På det hela taget: Viel Vergnügen für mich, som en dekadent Iggy Pop en gång sa i en fransk (!) tv-show.

Skivaffärsdöden/Parentes till Storsjöyran

När jag rapporterade från Storsjöyran fanns följande passage med i texten från den 31/7: "... Skivhörnan, min favoritskivaffär i hela världen ...". Idag nåddes jag av den sorgliga nyheten att Skivhörnan läggs ner. Finito. September ut, sedan står Östersund utan skivaffär. En stor och viktig del av min uppväxt och musikaliska upptäcktsresa försvinner. Varför köper inte folk skivor längre? Vad är det för fel på folk? Varför har det fått gå såhär långt? Det är en sorgedag idag. Och jag kommer inte ens att hinna dit en sista gång för att uttrycka min tacksamhet över allt gamla fina Skivhörnan har gjort för mig.

Flogging Molly

Malmöfestivalen 2008-08-21

Flogging Molly blandar traditionell keltisk instrumentering som fiol, mandolin och dragspel, med punkgitarrer och hårda trummor. En intressant kombination som lockade tusentals Malmöbor till stortorget.

Här är ditt liv Jason

Malmöfestivalen 2008-08-21

Lundasonen Jason Diakité, aka. Timbuktu, berör många. I en"Här är ditt liv"-inspirerad improvisationsföreställning intervjuades Jason live på scen.

I rollen som Lasse Holmqvist var standup-komikern Markus Johansson (känd från Oslipat) som ställde den ena kniviga frågan efter den andra. Under en timme kunde publiken få komma Jason lite närmare. Med på scen var tre skådespelare som fick tolka Jasons svar genom att spela upp dem. No Limits stod för musiken.

Jason berättade bland annat att han drog till New York när han var 19 år och tyckte att livet "var bull" i största allmänhet, att han inte skulle vara känd utan sina vänner och att han borde ha gått upp tidigare just den dagen.

Föreställningen var inte fantastisk, men nåväl unik i sitt utförande. Jag förväntade mig mer snack om musik, men intervjun drog mer åt fjant-hållet. Publiken jublade ändå åt minsta lilla skämt, jag misstänker att de flesta kände Jason sedan tidigare.

Good Luck Casper

Malmöfestivalen 2008-08-20

Modiga danskar bjöd på blöt elektronisk upplevelse när Klubb Smörrebröd, en dansk popklubb, anordnade ett gäng konserter i Malmös ösregn.

Bland annat uppträdde Under Byen, Rumpistol och Good Luck Casper. Jag såg de sistnämnda. Tre killar vid namn Casper och en kille vid namn Laurents utgjorde bandet som självsäkert intog scenen efter att ha druckit ett gäng öl och delat ett packe cigg.

Det sägs ju att skåningar har lätt för att förstå danska eftersom att vi bor grannar och att vi för endast 350 år sedan (i år) tillhörde Danmark. Det stämmer inte! Till min stora glädje hade Good Luck Casper också fattat detta och sjöng därmed på engelska. Mellan pompös electronica klämde de fram hjärtliga "Mange takk". Publiken, dvs. det trettiotal personer som stannade kvar efter att himlen öppnat sig, applåderade högt.

Good Luck Casper låter litegrann som en mix av The Knife och Jose Padillas Café del Mar 5 - med en stor dos av rock över di hele. Imponerande!

Svenska Akademien serverade rotrock

Malmöfestivalen, 2008-08-18

"Det har utlovats röj ikväll, var försiktiga!". Arrangörerna kom ut på scen minuterna innan konserten och pratade om säkerhet, något de inte gjort innan varken Tingsek eller Timos konserter.

Extas är nog det tillstånd som beskriver mig bäst efter gårdagens konsert. Jag hoppade, klappade, dansade, sjöng, skrattade och nästintill grät av lycka av att se bandet tillsammans igen.

De började med att fira av en energifylld version av Peps Perssons Rotrock som knockade hela publiken. Fanns det någon som tänkt stå stilla var det fel plats. Var det någon som tänkt käka hamburgare eller munkar var det fel plats. Om man däremot kommit för att se Sveriges absolut bästa reggaeband var det rätt plats.

Kolla in deras sida på Myspace

Tråkigt Tingsek

Malmöfestivalen, 2008-08-18

Magnus Tingsek tog med sig vännerna Svante Lodén, Emmi och Timbuktu till spelningen på stora scen i Malmö. Till min stora irritation började Tingsek uppträdandet med en cigg i handen. Med tanke på att merparten av publiken var kids under 18 år borde en artist av hans kaliber veta bättre.

Men ok, jag struntar i det. Tog dock två-tre låtar för mig att glömma.

Tingsek firade av merparten av låtarna på nya plattan Too many feelings at the same time. Tingsek är en entertainer, en energispruta, en extremt bra sångare och låtskrivare. Han besitter förmågan att vara 110 % närvarande genom en hel konsert.

Det brukar jag också göra, men inte igår. Jag tappade intresset halvägs in i konserten och tycker att den stora behållningen var när Timbuk kom in och rev av deras kommande gemensamma låt (som jag ej minns namnet på). Kan ha varit den taskiga starten med ciggen eller ett tecken på att det finns för lite nyanser i Tingseks musik.

Jag tror tyvärr på det sista.

Kolla in Tingseks hemsida

Vilken Veronica!!!

Malmöfestivalen, 2008-08-18

"Jag gillade förra skivan, men jag älskar den nya. Ni borde lyssna på den." Veronica började uppträdandet med en charmstöt och fortsatte med att berömma Malmö. Publiken jublade innan spelningen ens börjat.

Det var en enorm befrielse att få höra Veronica Maggio sjunga hela texten till senaste hiten Måndagsbarn efter att ha haft "situationen är så sjuk" på huvudet hela helgen.

Jag stod helt utan förväntningar vid Mölleplatsens scen när hon skulle uppträda. Har lyssnat på de självklara hitarna men inte på så mycket mer. Och utöver att ha trallat med till Dumpa mig var det enda jag egentligen visste om henne att hon är tillsammans med Oskar Linnros från gruppen Snook.

Veronica uppträdde som om hon inte gjort något annat sedan hon fick priset för "Årets nykomling" 2007. Hon var självsäker, flirtig, talangfull och vågade ta ut svängarna rejält i låtarna. Hennes röst är annorlunda med sin skira falsettlika ton. Den skapar en intressant kontrast till de lite hårdare ironiska ämnen hon sjunger om. Veronica spelade många nya låtar från Och vinnaren är, som Stopp, Måndagsbarn, mfl. men rev även av de gamla hitarna Dumpa mig och Nöjd som satte igång publiken rejält.

Jag kom på mig själv med att stå och njuta av hennes soulfunkiga pop och när hon uppträtt med två extranummer och konserten de facto var över var jag lite besviken över att upplevelsen bara varade i 45 minuter.

Kolla in hennes coola hemsida
Läs 3 frågor till Veronica Maggio