Så j-vla bra!

Lyssnar en hel del på Tender Souvenirs platta.
Fucking bäst just nu.

Rock me

Ett gäng svenska band spelade på Café Zapata i centrala Berlin igår och vi var bara cirka 200 pers som fick se Soundtrack Of Our Lives fullständigt krossa allt och alla med ett blytungt och inspirerat gig. Svetten rann på alla inblandade, speciellt när barens eldsprutande drake (?!) gick på högvarv. När SOOL är så här taggade och tajta har de inga övermän i Sverige. Jag hade nästan glömt det.

Autumn leaves are falling

Sommaren som aldrig kom är borta redan innan den börjat. Det småduggar ute och folk har börjat plocka fram vinterjackorna igen. Själv så jag är mitt uppe i att laga broccolipaj när telefonen ringer. Och helt plötsligt så fyller hennes röst hela luren. "Hi. This is Katie Melua calling..." Jag vet inte riktigt vad det är, men nånting med den där rösten får mig bara att le inombords. Det blir en trevlig pratstund, och jag är på vippen att bränna pajerna i ugnen. Men som tur är så har redan chefen gått hem. Vad Katie sa mer? Äh, det får ni läsa i ett senare nummer. Fick för övrigt Curt Smiths senaste soloskiva med posten från Paris idag. Det har inte fått nån release i Sverige, och i väntan på ett nytt album med Tears for fears får det väl duga som substitut. Återkommer med recension inom kort. Ni får ha det så gott alla vackra människor. Cheerio...

Mer Popkomm

Mässområdet i västra Berlin är varmt o kvavt, som tur är finns det kall öl. Och grå bratwurst. Kul att snacka skit med bandet Scaramanga 6 som vi träffade, ser också fram emot kvällens svenska lineup på Zapata. Soundtrack Of Our Lives, The Sunshine, Böss och Division of Laura Lee ska köra och kvällen lär bli lång. Nu åker vi tillbaka till Frankfurter Allé-området för att käka. Synd att vi köpte ett dagpass i morse, mässarmbandet vi fick senare gäller tydligen på alla tunnelbanor...

Popkomm

Onsdagen innehöll tunnelbaneresa med The Sunshine som berättade om sina spelningar i Kina förra helgen. Kineserna verkar väldigt trevliga, de t.o.m. masserar folk medan man står vid pisserännan! Drinken på ambassaden var stiff, som tur var blev resten av kvällen bättre. Saybia och några danska band spelade, på vägen dit åkte vi taxi med basisten i Ray Wonder och fanzineredaktören Sara Reis. Avslutningen på en death metal-bar blev sen och innehöll whiskey...

Bästa bandet från Luleå ever!

Alltså det finns återföreningar och så det finns ÅTERFÖRENINGAR.
Satte kaffet i vrångstrupen när jag hörde detta.
Luleås bästa band, Breach återförenas för en spelning på Debaser Medis, Stockholm 6/12.
Fy fan vad stort!
Lyssna lite på dom här http://www.myspace.com/73645848

Topp 6 band från Luleå.
1. Breach
2. Fireside
3. MABD
4. BQ
5. Carpe Wade
6. KÅTH

Paris, Je t'aime

Är nu slutpackad (aspackad höhö) för avresan till Paris. Ser fram emot att kolla in vad som är hot och not i musikväg därborta. Och lära dem ett och annat om svensk musik. Sist jag var där snackades det bara om I'm From Barcelona ("they're so funny!") och I'll be DAMNED om de och endast de får representera oss.

Jag ska hälsa Jarvis Cocker från er, snazzläsare. (kul att ni hittat kommentarfunktionen föresten)

Mail från Richard Buckner.

Nu blev ju inte sommaren någon hit. Jag ska skriva och berätta det.

"hey
ive been working every day since, i think, february. as of this week, i hope, im done. im finishing a year and a half of work on a film soundtrack; mostly instrumental. fun.
hope youve been good. i moved to upstate new york, to a small town about two hours north of new york city. i had to get out of brooklyn. too noisy and expensive. i have a better workspace for my studio now; much better.
nothing other than that, except lots of bbq-ing.
have a great summer,

rbuckner"

Just another manic friday

Är just hemkommen från Club Chicago och kvällens konsert med kanadensiska blueskvinnan Rachelle Van Zanten. Hade väl inga jättehöga förväntningar innan, men är verkligen glad att jag släpade mig ner. För det var en riktigt lysande konsert. En liten och intim lokal, men ett riktigt stort framträdande. Recension kommer inom kort. Ett annat kanadensiskt band värt att kolla upp för alla som liksom jag ser nåt bra i 80-talet, är Men without hats. De var så mycket mer än bara Safety dance. Nu blir det en snabb kopp java och sen sängen. Massa kärlek!