Årsbästa.

Har gjort en lista som är blandad med fina och några inte så fina upplevelser från 2007.

1. Modo vinner äntligen SM-guld efter 28 år fyllda av ångest och tårar.
2. Led Zeppelin återförenas och jag missar det.
3. Breach återförenas och jag missar det.
4. Vårt hål till Kina är snart färdig grävt.
5. Jag ser asgrymma Audion i Malmö på Jeriko.
6. Jag ser fantastiska Soundtrack Of Our Lives svettas i Berlin på Café Zapata.
7. Jag ser Vader dödsmetalla byxan av mig på Peace and Love festivalen i Borlänge.
8. Regeringen Reinfeldt rekryterar personer med lik i garderoben. Årets bästa sitcom.
9. Min familj har varit snygga och hela.
10. Jag ser fram emot 2008 så jävla mycket. Tror att det är året allt kommer att hända.

Zepp II

Enligt nme.com så avslutade Led Zeppelin nyss sin soundcheck.
Good times bad times, Ramble on, In my time of dying, No quarter och Nobodys fault but mine.
Min avundsjuka är STOR.

Zepp.

Hör upp alla organtjuvar och barnsmugglare där ute i världen.

Min njure, eller annat valfritt inre organ, förutom hjärtat, bytes mot en biljett till Led Zeppelin spelningen imorgon i London.
Eller följande. Mycket aktiv och glad pojke på 1,5 år bytes mot biljett till dito konsert.

Den som har biljett till denna konsert måste just nu vara den lyckligaste personen i universum...

Fast vad är en bal på slottet?

Grattis!!!

Border music fyller 25 år.
Det mina damer och herrar ÄR stort.
Grattis.

P3 Guld...

...kan bli en riktigt intressant tillställning nästa år. Lorensbergsteatern med större publik kapacitet än tidigare. Sveriges musik, media och kändiselit på plats för att bevittna ett e.v. pris för årets bästa rock/metal gå till Marduk. Vore hemskt kul att få se en rörd Morgan äntra scenen och tacka mamma, pappa och alla som stöttat genom åren och sen önska livet ur hela den svenska metalscenen inklusive In Flames. På efterfesten ses han sen lämna lokalen tidigt hand i hand med Jens Lekman som grämer sig över att han inte fick pris utan att "den där jävla Anna Järvinen" fick det. Lisa Millbrg med röd näsa raggar på en oberörd Ken som fått sin mössa stulen av trummisen i The Ark som blir alldeles för full för fort och skyller Melodifestivalsfiaskot på Jocke Bergs inställning till kändisskap. Punkt.se, Nöjesguiden och Gp.tv slåss om vem som ska få intervjua en mätt och belåten Laleh som vänligt men bestämt tackar nej.
Galans klart lysande stjärnor blir Timo, Kristian Anttilla, Miss Li och helt Säkert! Annika. Frågan som alla ställer sig dagen efter är. Var det verkligen han Jakob Hellman som stod i ett hörn och såg ledsen ut tillsammans med Kristofer Åström?
God damn it vilken kväll det blir.

Nelson

Ja, det FINNS fransk rock och Nelson står med tricoloren i högsta hugg.
För ja, de är franska, de är snygga och de spelar nåt konstigt mörkt och spattigt som jag gillar. Och det är fan på tiden att nåt annat än electrokitsch kommer från detta land.

Kolla in intervjun som gjordes i ett rökigt pariscafé (och med enormt swoonande från min sida, gud, det här med franska rockers är inte nådigt) i grooves decembernummer!

Hujedamig

Jag vet inte vad som har hänt med mig men nu lyssnar jag plötsligt bara på gammal musik. Råkade av en slump sno Electrc Light Orchestras album från en kompis dator och nu kan jag inte lyssna på något annat. Förutom Pulp. Och The Unicorns.

Men det är ju så underbart, 1981, 1995 och 2004 vad gör du med mig??

Ladda ner kära vänner, ladda ner.

Bäst just nu!

FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA, FRIDA.
FRIDA SELANDER!!!

Städa.

Hittade Neurosis Times of grace när jag städade i fredags.
Fan vad bra den är.
Hoppas på att hitta fler "borttappade" skivor när jag gräver vidare i min glömda och gömda dj-väska.

Jesus is my homeboy

Är just hemkommen från en alldeles underbar magisk kväll där jag fått njuta av Nicolai Dungers och Irma Schultz debutgig som duo. Och jag kan bara tycka synd om alla er som inte fick möjlighet att se och höra. Vackert och sprött, men ändå kraftfullt på nåt konstigt sätt. Och när två änglaröster sjunger psalmer så kan det inte bli annat än himmelskt. Jag är helt salig. It's a wonderful world...

På vägen med Jonas Game

Groove #9, som finns att läsa nästa vecka, innehåller en artikel om Jonas Game. Jag var med Jonas och bandet till Trollhättan. På vägen hem fick bussen punka.

Lördag kväll i Reykjavik!

Vi satt först och softade på Hressó där Solid Gold riggade upp och började spela precis när jag gick till Konstmuséet för att intervjua Hafdis Huld. Under färgsprakande tavlor satt jag och försökte hänga med i hennes fullständigt sprudlande flöde – den tjejen lever verkligen i 180 knyck! Artikeln kommer i Groove #9 i november. Hon avslutade sin spelning med Madonnas Material Girl. Kompbandet består av synt, akustisk gitarr och banjo. Men största tillgången är hennes starka röst.
Sedan sögs vi in på Gaukarinn där partyt redan var i full gång. Och värre blev det när brasilianska trion Bonde do Role vevade igång sin skrik- och gitarrsolofyllda dansmusik. Ja, jag gillar dem. De levererar det man vill ha på lördagkvällen.
Avslutningen bestod sedan av festivalens headliners !!!. De var underhållande och sådärskönt vitsvängiga och jag flabbar faktiskt lite åt sångarens överdrivna plutande och poserande. Ingen klockren avslutning men klart godkänd säckåtknytare. Får se omvi återkommer och dricker mer dyr björ nästa år.

Shinedoe @ Club Eleven

Hollands bästa minimaljockey? Shinedoe öste ut hårda minimalistiska technobeats över ett välfyllt dansgolv där svetten lackade, ölen rann och klubbor käkades på sant holländskt vis... vet inte vad det är med holländarna och godis, men jag har aldrig sett närheten till konsumtion av godis på dansgolv som här. isglass, snickers och klubbor var nästan lika vanligt som ciggen i mungipan.


och på tal om ciggen i mungipan. fan vad skönt det är att sverige inte tillåter rökning på klubbar och restauranger. då slipper kläderna och håret stinka apa efter en klubbkväll. nästa år ska rökförbud införas i holland. då kommer ADE att bli ännu bättre!

men tillbaka till Shinedoe. inte konstigt att hon fått remixa the knife. hon var grym! minimalt och kompromisslöst... hon backades upp av 2000 and One som också gjorde bra ifrån sig bakom 1200:na. men shinedoe var lätt kvällens fixstjärna. det märktes också på den galna publiken. strålande avslutning på en fin helg.

Club Eleven

Lördagens program på ADE innehöll kanske inte riktigt lika många krockar som fredagkvällen. men det fanns ändå massor att välja på och i fullständig planeringsförvirring hamnade vi på en hårdrocksbar där vi värmde upp med öl, programdiskussioner. vi försökte komma på namn på bluesrockband, diskuterade peter steels ädlare delar och mycket mycket annat. sen bestämde sig monika och emma för att gå på audio bullys, henrik och jag drog till club eleven.måste vara amsterdams skönaste klubb. tidigare ägde posten denna elvavåningarsbyggnad som ligger i hamnen, bakom centralstationen. entrén är riktigt rejvig med smala betonggångar som är fullgraffade och sen kommer man till varuhissen där det bara är att packa in sig och åka med en uttråkad kille som åker upp och ner hela natten igenom. hans bergsprängares högtalare hade dött en stilla död för några år sen, men det brydde han sig inte om utan pumpade ut konstig etnohouse med skorrande ljud.

äntligen uppe är det dock en annan atmosfär. skön bar, snyggt minimalistisk inredning och en underbar utsikt. skönt att stå på ett kokande dansgolv och blicka ut över ljusen i amsterdams stad...

Freadag kväll i Reykjavik!

Började kvällen med två grymma gratisfester, en i ett konstnärskollektiv där vodka o juice blandades i stora PET-flaskor. Pratade med en kille från Minneapolis som spelade i bandet Solid Gold som jag ska se på lördag kväll. Bolaget Crunchy Frogs fest på baren Dillon hann vi precis med, såg Jon Spencer softa i en lädersoffa och jag drog lakritsshots med bartendern. Sedan såg vi ett gäng isländska band: Esja började bra med flummig sång och krispig gitarr men ju längre spelningen gick påminde de om Pearl Jam. Sedan blåste HC/punkbandet Reykjavik! rent i Gaukarinns hi-techomgivning – baren har minst 15 stora tv-skärmar så man kunde verkligen se hur aktiv sångaren var nere i publikhavet. Med en pizzaslice i magen mötte vi sedan múm på Konstmuséet. Och de var mest fåniga, sådär isländskt konstiga man ibland föreställer sig att band skulle kunna vara. Ett riktigt bottennapp! Skönt sen att GusGus var riktigt tända och fick hela sprängfyllda NASA att dansa. Esjas sångare Daníel Ágúst funkade mycket bättre i denna omgivning, hans rörelsemönster passar bättre för dansmusik än för slö twangrock. Intervjuade nyss Hafdis Huld som dock inte saknade sitt gamla jobb som sångerska i GusGus utan istället inriktar sig på sin solokarriär som både innehåller soft nytt album och en barnskiva.

view from a bridge

nej kim wilde ä tyvärr inte här... men så här är det i amsterdam...

i ADE:s konferensrum

och nu sitter jag här och bloggar. ikväll ser jag mest fram emot Shinedoe som jag tror kommer bli lysande. dessutom spelar hon på en av de finaste klubbarna i stan: club eleven som ligger i gamla posthuset i amsterdams hamn - på elfte våningen. förra året såg jag rex the dog och motor där. klubben var nedsläckt så att man riktigt kunde njuta av en utsikt över hela stan medan man dansade. mycket mysigt.

Mekanobyggande fransman

Glömde bort Pierre Bastien... han spelade efter Machienefabriek... hans set var uppbyggt kring hans hembyggda ljudmaskin som bestod av mekanobitar, en gammal skivspelare och en rad andra konstigheter som gjorde ljud. Tyvärr var det bara kul i fem minuter. sen kändes det mest som en professor balthazarepisod utan handling. visst var det roligt att han filurat ut en massa konstiga prylar. men han glömde bort det viktigaste - att göra intressant musik. pierre bastien på skiva kan jag inte ens föreställa mig, måste vara svintrist. då får man ju inte ens beskåda hans nördbygge.

och jag gick på housekalas

Måste tacka George Nakas och Klas Wahl för att de drog med mig till mn2s ade 07! fullt av trevliga människor (George & Klas, Patrik på Universal, Per QX och många fler!!)...

och en sagolikt bra dj-spelning av Michael Gray. det är bara att erkänna att jag hade givit upp hoppet om housen en smula - men när Gray jockade var det bara att gå ner på knä och buga och inse att jag haft fel. feta beats, knorriga basgångar, en smula minimal techno och en stor dos glad och hård house. det svängde enormt och stämningen på klubben var bäst hittills under ADE07 - vilket säger en hel del. efter amsterdam är det jag som tjackar housetolvor!!

Henrik kollade Audio Werner...

Miss Marjory Mae

Tog en sväng till Odeon för att kolla in Audio Verner, vilket tyvärr var
en besvikelse. Tråkig musik i en alltför packad lokal – som å andra sidan
imponerade, en balsal i barock stil. På entréplan var det desto roligare,
Miss Marjory Mae spelade fett härlig techno till publikens jubel.

Kevin Saunderson kvar på Ibiza?

Amsterdam Dance Event bubblade vidare med Detroitlegendaren Kevin Saunderson på flådiga Escape Club. Mer rigorös säkerhetskontroll än på Amsterdams flygplats. Henrik höll på att bli upphängd på väggen av en biffig vakt. men efter att vi kom in var det bara att beundra Kevin Saundersons oerhörda tekniska skills. tyvärr verkar han inte ha bytt skivväska sen Ibiza så musiken var trist och mainstream. synd. jag hade väntat mig funkig detroittechno... så det var lite besviket som vi lämnade stället.

Machienefabriek

Kvällens första konsert och en av de bättre. Machinefabriek spelade extremt lågmäld ambient inledningsvis men ökade snart i intensitet. alla ljud genererades av en steelguitar som loopades i boxar och med effekter. mot slutet steg dronesväggen och blev rätt hård, men det var med de små små gitarrplinken i början som han vann mitt hjärta. definitivt en kille att hålla ögonen på. träffade honom just över en kaffe och han berättade att han snart ger ut album på svenska kning disk. fantastiskt! det låter som en klockren kombination.

Studiorat

Gott att lasa att Groovefolk ar ute och jobbar i varlden.

Houseproducenten Theo Parrish jobbar hart har i Toronto. Sa hart att han somnade i studion igar. En flaska JD kanske spelade in ocksa.

Torsdag på Island

Efter Icelandairs överdådiga invigningsfest med öppen bar gick kvällen som på räls. Jenny Wilsons spelning var lite seg och färöiska Boys in a Band spelning på nya klubben Lidó var alltför Arctic Monkeys-lik för att kännas kul. Avslutningen för mig innebar öl på Kaffibarin och pizzaslice på hemvägen. Fredagen ser dock riktigt bra ut med både Gus Gus, múm, Heavy Trash Jakobínarína, Ghostigital och of Montreal. Dags att göra sig iordning.

Boris Divider

stoersta oeverraskningen var spanska electroakten Boris Divider. bjoed paa ett riktigt bra set, aeven om Henrik inte kunde bestaemma sig foer om det laet mest som Kraftwerk eller Anthony Rother.

nu sitter vi paa maessan och forsoeker vakna till liv igen. eftermiddagen innehaaller intervjuer, fotomuseum som ADE arrangerar och ikvaell blir det en rad olika klubbar och intressanta akter. mer om det i morgon.

Dave Clarke

Det var inte bara paa pappret som det var baettre paa Melkweg. Dave Clarke gaestade klubben Klinch med en laang rad gaester som rockade dansgolv. Paa lilla dansgolvet rockade Alter Ego publiken med ett haart och lekfullt electrotechnoset som blev galnare och galnare ju laengre tid de spelade. mycket bra!
Innan hade Vitalic pumpat ut sin rockiga techno paa stora dansgolvet. Publiken var vild, men det kaenns som Vitalic faar hitta paa naat nytt snart, det gick lite paa tomgaang tyckte jag.
Men efter Alter Ego intog Dave Clarke stora golvet. lite svajigt dj-set som funkade underbart ibland. ibland inte.

Miss Kittin och The Hacker

Traangt, svettigt och allmaent party var det naer Miss Kittin hoell i mikrofonen och The Hacker jobbade bakom maskinerna. Legendariska Paradiso var staellet daer de upptraedde. vi saag ett par laatar, men eftersom det aer saa mycket som haender rusade vi vidare mot det stoerre och paa pappret baettre kalaset som Dave Clarke stod som vaerd foer paa Melkweg...

glada vinnare - Amsterdam Dance Event

Monika och Emma vann Grooves och ADE:s taevling... en helg i Amsterdam, resan och boendet betalt. kan man vara annat aen saa haer glad daa? nae... just det. Amsterdam Dance Event aer en fullmatad helg med de stoersta inom dansmusik. det boerjade i onsdags, men Monika och Emma floeg ner med Groove-Henrik fraan Gbg paa torsdagen, jag ansloet fraan Sthlm. efter att ha checkat in, fixat pass foer festivalen och tagit en liten powernap traeffades vi paa dj cafe twsted daer Billy Nasty koerde tung dubstep. Emma blev stressad av de knorrande basljuden, vi andra njoet... och satt i baren och tittade paa naer bartendern anvaende spatel foer att raka bort skum paa oelen. konstig grej som de goer i alla barer hittills. naagon fraan irland hade foermodligen gaatt och doett om han eller hon sett hur oel haells upp. men vi aer vana vid stor stark och bryr oss inte...

Reykjavik för tredje året

Ser fram emot att Iceland Airwaves-festivalen ska kicka igång ikväll, det blåser snålt och kallt på huvudgatan Laugurvegur men det är ändå supermysigt att vara på plats. Jenny Wilson spelar ikväll på Konstmuséet och jag har börjat vänja mig vid att lägga till -ur på alla ord för att göra mig förstådd.

Maple leafs - make believe

Det ar mycker grymma musikerfolk har i Toronto, traffade nyss Nottz (Kanye West producent), och pa lordag kommer M.I.A. Men hittils har svenska Goran, Sankt Goran, Dahlstrom imponerat. Renare mixar an manga stor namn har.

Later,

Hur KAN vi missat

herman düne?!

Okej att jag för det mesta brukar avfärda det som kallas folk music med att säga att grälla kläder och massa egenhändigt gjorda skrammelintrument/dryga gitarrutläggningar inte är min grej, men yikes! Herman Düne är det enda jag behöver när elaka franska tanter imiterar min nybörjarfranska (ni anar inte hur hög bitchfaktorn kan vara)eller efter en dags verbtragglande. Vilken album Giant är! Lent som smör fast lätt som... vatten? Nåväl, bara lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=kGAmnjZYxdU

Tråkigt så in i hevete!!!

Tycker det känns riktigt tråkigt att The Hellacopters loggar ut. Nicke Andersson är en genial sångare och låtskrivare. The Hellacopters är ett grymt bra liveband.
Tack för allt och vila i frid.

"It doesn't pay to try, all the smart boys know why"

I det här klippet tar jag dig tillbaka till år tjugohundratvå. En röst som delar musiknationen, som ställer avundsjuka mot uppskattning och igenkänning, uttrycksförmåga mot ingenting, det genuina mot tomma poser - och en fantastisk låt av Johnny Thunders om att leva i nuet.

Vilket idag betyder Hästpojken.

"Everyday is a new way calling" som Jonas Game sjunger.

snart amsterdam dance event!

Laddar inför nästa helg med att spela skivor på Hatam, Kammakargatan 9 i Stockholm ikväll... nästa vecka åker jag och Henrik till Amsterdam för att för Grooves räkning spana in Amsterdam Dance Event. Blir förmodligen lika bra som förra året, om inte bättre! Tänker definitivt spana in Gui Borratto och kanske ta ett snack med gamle räven Sven Väth... men vad det blir lär ni märka här på Groovebloggen i slutet av veckan. stay tuned.

Mitt i overkligheten

Lyckades hitta Seals kommande singel Amazing på youtube och det verkar som den ärrade hjälten fått till sin svängigaste låt på typ 15 år . Har provdansat i köket medan jag diskade och det känns som om den kommer fungera utmärkt på dansgolvet. Själv fungerar jag dock mindre utmärkt på dansgolvet...

Annat i höstens utbud att se fram emot är Duran Durans samarbete med Justin och Timbaland, Bo Sundström/Frida Öhrns duoprojekt och myspacefavoriterna EVA's stundande demosläpp. De sistnämnda har rötterna här i Helsingborgstrakten och är värda en lyssning.

Nu kallar disken igen, men vi hörs!

/ T

Åh min fina grooveblogg

som jag har försummat dig!

Min vackra vän internet har undvikit mig, sitter nu på parisiska mcdonalds och äcklas av hamburgstonåringarna.

Utelivet här är ju bara stört mycket bättre än vad jag är van vid. Vilket iofs är Lund, men ändå...

Var ute med våra franska DJpolare förra helgen och det verkar som alla snygga svåra fransmän är polare med Faris i The Horrors. Mycket intressant, ska se om jag kan nästla mig in i deras gäng. Åh Faris...

Har inte hittat Jarvis Cocker än, är mycket besviken.

Och! Embassy spelade på VIPklubb här för ett tag sen! Vissa var ju för förfestande för att komma i tid, men klubben efteråt var fin. Det är otroligt hur mycket folk hypar sverige. Jag är det bästa sen skivat bröd här. Underbart.

Min dotter.

- Pappa den här skivan älskar jag, säger min sex åriga dotter.
Hon håller upp Architecture in Helsinki senaste Places like this.
Jag säger att den är sådär. Fast egentligen så tycker jag den suger fett.
Men det vågar jag inte säga till henne.

Så j-vla bra!

Lyssnar en hel del på Tender Souvenirs platta.
Fucking bäst just nu.

Rock me

Ett gäng svenska band spelade på Café Zapata i centrala Berlin igår och vi var bara cirka 200 pers som fick se Soundtrack Of Our Lives fullständigt krossa allt och alla med ett blytungt och inspirerat gig. Svetten rann på alla inblandade, speciellt när barens eldsprutande drake (?!) gick på högvarv. När SOOL är så här taggade och tajta har de inga övermän i Sverige. Jag hade nästan glömt det.

Autumn leaves are falling

Sommaren som aldrig kom är borta redan innan den börjat. Det småduggar ute och folk har börjat plocka fram vinterjackorna igen. Själv så jag är mitt uppe i att laga broccolipaj när telefonen ringer. Och helt plötsligt så fyller hennes röst hela luren. "Hi. This is Katie Melua calling..." Jag vet inte riktigt vad det är, men nånting med den där rösten får mig bara att le inombords. Det blir en trevlig pratstund, och jag är på vippen att bränna pajerna i ugnen. Men som tur är så har redan chefen gått hem. Vad Katie sa mer? Äh, det får ni läsa i ett senare nummer. Fick för övrigt Curt Smiths senaste soloskiva med posten från Paris idag. Det har inte fått nån release i Sverige, och i väntan på ett nytt album med Tears for fears får det väl duga som substitut. Återkommer med recension inom kort. Ni får ha det så gott alla vackra människor. Cheerio...

Mer Popkomm

Mässområdet i västra Berlin är varmt o kvavt, som tur är finns det kall öl. Och grå bratwurst. Kul att snacka skit med bandet Scaramanga 6 som vi träffade, ser också fram emot kvällens svenska lineup på Zapata. Soundtrack Of Our Lives, The Sunshine, Böss och Division of Laura Lee ska köra och kvällen lär bli lång. Nu åker vi tillbaka till Frankfurter Allé-området för att käka. Synd att vi köpte ett dagpass i morse, mässarmbandet vi fick senare gäller tydligen på alla tunnelbanor...

Popkomm

Onsdagen innehöll tunnelbaneresa med The Sunshine som berättade om sina spelningar i Kina förra helgen. Kineserna verkar väldigt trevliga, de t.o.m. masserar folk medan man står vid pisserännan! Drinken på ambassaden var stiff, som tur var blev resten av kvällen bättre. Saybia och några danska band spelade, på vägen dit åkte vi taxi med basisten i Ray Wonder och fanzineredaktören Sara Reis. Avslutningen på en death metal-bar blev sen och innehöll whiskey...

Bästa bandet från Luleå ever!

Alltså det finns återföreningar och så det finns ÅTERFÖRENINGAR.
Satte kaffet i vrångstrupen när jag hörde detta.
Luleås bästa band, Breach återförenas för en spelning på Debaser Medis, Stockholm 6/12.
Fy fan vad stort!
Lyssna lite på dom här http://www.myspace.com/73645848

Topp 6 band från Luleå.
1. Breach
2. Fireside
3. MABD
4. BQ
5. Carpe Wade
6. KÅTH

Paris, Je t'aime

Är nu slutpackad (aspackad höhö) för avresan till Paris. Ser fram emot att kolla in vad som är hot och not i musikväg därborta. Och lära dem ett och annat om svensk musik. Sist jag var där snackades det bara om I'm From Barcelona ("they're so funny!") och I'll be DAMNED om de och endast de får representera oss.

Jag ska hälsa Jarvis Cocker från er, snazzläsare. (kul att ni hittat kommentarfunktionen föresten)

Mail från Richard Buckner.

Nu blev ju inte sommaren någon hit. Jag ska skriva och berätta det.

"hey
ive been working every day since, i think, february. as of this week, i hope, im done. im finishing a year and a half of work on a film soundtrack; mostly instrumental. fun.
hope youve been good. i moved to upstate new york, to a small town about two hours north of new york city. i had to get out of brooklyn. too noisy and expensive. i have a better workspace for my studio now; much better.
nothing other than that, except lots of bbq-ing.
have a great summer,

rbuckner"

Just another manic friday

Är just hemkommen från Club Chicago och kvällens konsert med kanadensiska blueskvinnan Rachelle Van Zanten. Hade väl inga jättehöga förväntningar innan, men är verkligen glad att jag släpade mig ner. För det var en riktigt lysande konsert. En liten och intim lokal, men ett riktigt stort framträdande. Recension kommer inom kort. Ett annat kanadensiskt band värt att kolla upp för alla som liksom jag ser nåt bra i 80-talet, är Men without hats. De var så mycket mer än bara Safety dance. Nu blir det en snabb kopp java och sen sängen. Massa kärlek!

They couldn't klax to the max

Igår spelade Klaxons på malmöfestivalen och var lätt en av de mest hajpade spelningarna på festivalen. Trycket var stort, neonkidsen var där (även om de flesta verkade vara civilklädda) och partystämningen låg i luften. Varför? Vi hade sett fram emot det här:


Synd bara att vi istället fick det här:


För klaxons var inte party, inte ecstasypeppa eller redo att ta oss med storm. Sångaren Jamie Reynolds har ett stort plastpaket om foten och och lutar sig mot en krycka, samtidigt som han oengagerat och med tom blick sjunger sig igenom hela konserten. Han ser plågad ut och jag börjar oroa mig över hur ont han har istället för som planerat dansa loss till gravity's rainbow. Dåligt tecken. Resten av bandet är inte heller speciellt tända, gitarristen står mest och kollar på publiken med brajade ögon och halvöppen mun (dock flippar han mot slutet och börjar klättra på ställningarna bredvid scenen, alltid något), det är bara James Righton på keyboard som verkar ganska på g.

Dock går publiken tappert igång på hitsen och räddar spelningen, men annars tror jag att ordet jag söker är... antiklimax.

Tågdöden

Jag reste för ett möte till Värnamo idag, där var inte mycket rock´n´roll. Särskilt inte när jag fick vänta fyra timmar på att ett tåg skulle ta mig tillbaka till Göteborg, men det var lite roligt att ett popkulturmagasin, nerlagda Tidningen Sex, var placerat bland porrtidningarna på den lokala spel- och dobbelaffären.

En seg resa med tanke på att min Ipod är sönder (någon mer som varit med om att knapplåset inte går att få upp?). Så det får bli en ny åtta-gigare, den har idag samma pris som fyra-gigaren hade när jag köpte den för två år sedan.

NP: The National - Boxer

Kate Nash

Kate Nash och någon kille i roliga kläder vars namn jag glömt var på NMEs omslag sist jag kom över den, och hypad till tusen var hon i tidningen. Sen är det ju NMEs grej att förklara gudar till höger och vänster, men efter att ha googlat hit och youtubat dit är jag faktiskt inget annat än impad. Med ärliga, witty texter, som ibland har en slags svart komedi över sig är hon lite som Lily Allen (söta klänningar har ju de båda föresten), fast inte lika skrämmande och all over the place. Detta är dock ren ren pop, med pianoklinkande hit och glad gitarr dit och det är så melodiöst att jag har suttit och nynnat på Merry Happy i en halvtimme nu.

Här är singeln Foundations. Hon nailar texten. Underbart.

So it's over now

Premiärupplagan av Way out west är nu över och sammantaget så tycker jag arrangörerna kan se tillbaka på en riktigt lyckad festival. Helgen har bjudit på många bra konserter, men särskilt kommer jag att minnas de som var signerade The Hives, Albert Hammond Jr. och Teddybears Sthlm.

Stämningen har varit på topp i Slottsskogen och det har varit en rejäl åldersblandning inne på området. Med tanke på årets biljettförsäljning så är det väl ingen vågad gissning att vi kan vänta oss att få se Way out west nästa år igen. Jag har därför redan lovat mig själv att återkomma hit. Känn ingen sorg för mig Göteborg, och tack för en trevlig helg! Jag passade dessutom på att få några ord med The Hives, och den intervjun kan du hitta i nästa nummer av Groove.

Tony Wilson R.I.P

Precis när jag kommer in på efterfesten på Svenska Grammofonstudion lämnar Mani beskedet: Tony died today, I got the message five minutes before I went on stage.

Fan, idag ska jag lyssna på Joy Division, Dead Souls. Sen kommer jag se Franke.

Startslag

Rytm är japanska Boredoms puls idag. De japanska oljudsveteranerna trummade bokstavligt talat igång Slottskogsdelen av Way Out West. Tre medlemmar med kompletta trumsätt och skrikaren med slagverk av någon slags upphängd steelgitarr-variant. I femtio minuter gick rytmen från kroumata till samba, från disco till domedag.

Deras femtio minuters set fick sin höjdpunkt någonstans i mitten då det uppstod en trance-energi av bandets samlade krafter.

Getting started

Sommarvärmen, Way out west och för all del även undertecknad har nu intagit Göteborg. Det vilar en skön stämning över hela stan och folk verkar förväntansfulla inför det som komma skall. Och det med all rätt när man tittar på vilka artister man faktiskt lyckats få hit.

Trött efter tågresan så gled jag ändå förbi trädgår'n och lyssnade på en del av Lows och Wowen hands spelningar bara för att få ta min första festivalöl och känna att spektaklet är i gång. Imorgon väntar intervju med The Hives och sen vill jag för allt i världen inte missa Primal scream, Pogues och Manu Chao.

Jag tror och hoppas att det här kommer bli en härlig helg, och att man får chansen att träffa nytt folk och kanske hitta lite nya musikaliska favoriter. Men nu ropar sängen efter mig! Peace and love på er så ses vi kanske ute i vimlet...

Ut i det blå

Sitter ensam på kontoret, alla andra semestrar, och njuter av svänget på Those Dancing Days debut EP i min ensamhet. Jag blir lite överaskad av låtarna utöver Hitten, de är precis lika bra.

Det kommer nog vara packat på Pustervik när TDD intar scenen efter midnatt under Way out West nästa vecka. Peter Bjorn and John kommer gästa Kanye West i hans version av deras Young Folks.

Ska försöka se så mycket det hinns med under festivalen, men ser mest fram emot Frankes comback. Deras nya album ska vara mer elektroniskt, säger ett rykte.

Håkan H

Träffade Håkan Hellström på lekplatsen idag. Hans 19 månader gamla son var aktiv bland Pliktas stora utbud, och Håkan sa själv att han jobbade hårt med nya låtar. Han uppfattade det som att folk tror han latar sig nu när han inte syns i media, men det är nu han jobbar som mest, menade han. Hans look påminner om Thåströms camo-look, med grön keps djupt nerdragen. Men han var väldigt nöjd med att kunna spendera tid med sin son.

José José

Nu har jag lyssnat på In our nature i några dagar.
Den är stenhård trots att det är en timid och ödmjuk kille från Göteborg som spelar på en nylonsträngad gitarr.
26 september släpps den och det låter skitbra.

Hadouken!

Franska electroskivbolaget Kitsunés och The Streets favoriter Hadouken! är ju stört coola och värda att upptäckas flera gånger om. Tänk Streetslingo á la "this chick is fit but fucking boring" med lite klubbfeeling och sprattlande beats och ni är på rätt spår. Tuning in är inte att leka med, precis så kaxig och brittisk och grimefunkig som vi vill ha det. Damn! Och de har gjort en remix av Bloc Partys The Prayer. Enough said.

http://www.myspace.com/hadoukenuk

Epilepsiparty für alle!

Jag väljer att göra min storartade bloggdebut med att hylla Frankmusik som jag snubblat över på myspace. Vilken man! Jag blir lycklig bara av att se hans retarderade jacka. Och inte nog med att hans myspace är den mest epilepsiframkallande jag sett på länge eller att han har en beundransvärd persikohy, VILKA LÅTAR! Detta gör mitt dryga måndagsrum till vilken newrave-/techno-/neonklubb som helst. So you gotta girlfriend och Heads we dance är ju rena kokset. Så på med era pastellwayfarers (jag har mina rosa på i detta nu), hämta glowsticksen och besök hans myspace så kommer lyckan vara gjord. Och snälla SverigeDJs ta honom i er famn och släpp honom aldrig.

http://www.myspace.com/frankmusik

Andra vinklar

Alla glada med Timo Räisänen.


Gustaf i Mando Diao.

Kristian Antilla.


Polska deathmetalbandet Vader var förbi.


Plura och Carla spelade utan sina polare.

P&L-sammanfattning

Näst sista natten på backstageområdet var hård men höjdpunkten var definitivt när jag fick småsnacka med Ebbas gamle basist Fjodor (som drack te) som gick hem och la sig redan vid 02.00. Han var väldigt trevlig och precis så "normal" som jag föreställt mig.
Signeringarna/meet'n'greets med Miss Li, Kristian Anttila, Mando Diao, Timo Räisänen och Sugarplum Fairy var alla mysiga, kärleken som folk visar artisterna när de träffar dem är otrolig att ta del av.
På Groovescenen i klubben Bolanche gjorde "våra" tre band riktigt bra ifrån sig; Loving Chokes visade att de lätt skulle kunna bli nästa stora poprockband på radion medan Äkta Kärlek skaffade sig många nya vänner med sin supersvängiga och snygga reggaehybrid. Scenkläderna var grymma och hur bandet orkade genomföra en sån scenshow på bara ett par timmars sömn är ofattbart. Golden Kanine avslutade med att lyfta in blåssektion i den lilla klubben – super!
Såg även en stor del av Stooges-spelningen som aldrig lyfte. Men inte pga av att Iggy softade. Nej, herr Osterberg gav järnet som vanligt, gubbmusikerna bredvid honom saknade dock klös och stake vilket gjorde spelningen lite lam.
Allt som allt så var festivalen en succé, vi hoppas kunna återkomma även nästa år med ännu större kraft.

Hem kära hem!

Nu är Peace and Love festivalen över.
Det var underbara dagar i Borlänge.
Tack alla ni som kom hälsade på oss.
Vi syns nästa år.

Lördag hela veckan

Sista dagen/natten/morgonen i Borlänge.
Ikväll spelar Iggy, Timbuktu, The Ark, Waterboys och Sugarplum Fairy.
Sugarplum besökte tidigare idag vårt tält och signerade bl.a. ansikten och skor.
Carls farsa var ensam man som stod och trängdes med tjejerna.

Vid halvåtta startar Groovescenen med tre vackra band. Loving Chokes, Äkta Kärlek och Golden Kanine. Inne på Rockfickan. Vi syns där.

Borlänge

Nationalteatern-Nicke Ström har börjat heja på mig, bland annat när jag gick förbi honom idag när han satt och fikade med Leif Pagrotsky. Cool! Annars är Peace & Love otroligt vänligt, trevligt och härligt trots infobrist. Timo Räisänen-signeringen i vårt tält var underbar, tjejerna ville ha autografen omväxlande på brösten/armen/Conversen. Och Timo verkade trivas. Nästa Groove-framsida kommer att prydas av Timo, vår skribent ska äta middag hemma hos honom. Kanske serveras gåslever. Timo hade en lång diskussion med Djurens Rätt i tältet bredvid.
Mando Diao var lite rockcoolare, deras nya platta som kanske kommer i höst kommer att heta Never Seen the Light of Day.

Förra kvällen o natten spenderades med tjejerna i Äkta Kärlek, mycket snack på backstage till det började dagas. Bästa konserten innan dess var Shout Out Louds där vi fick en trädgren i huvudet eftersom folk klättrade ovanför. Sitter nu o laddar för Horrors-konserten, ska se Mando, Timo, Alice Cooper och Scaramanga Six innan dess. Big up till Miss Li också som delade ut Groove till folket - we love U.

O jävlar vilken kväll det blir i morgon när Groove-banden spelar på Rockfickan/Bolanche/Hurricane Bar. Sen kommer visst James Osterberg hit i morgon oxå.

Lite döds!

Kändisspotade Plura. Pratade lite kort med honom om Peace and Love. Han verkade väldigt nöjd.
Kollade kort in Plura och Carlas spelning lite senare. Fintstämt och raspigt på samma gång.

Senare stod jag längst fram inatt och kollade in älsklingarna Vader från Polen.
Dom bankade vacker dödsmetall och mitt öga var inte torrt.

Träffade dom senare på efterfesten. Vader minglade med Paggan och Lasse Winnerbäck.
Grymt rolig natt/morgon helt enkelt.

Torsdag

Kvällen inleddes med en avslappnad konsert med bröderna Plura och Carla Jonsson. Två äldre män, två akustiska gitarrer. De spelade mest låtar från Svart Blogg. Den episka Fulla för kärlekens skull, som de spelade som nummer två, tappade mycket när den framfördes så här avskalad (ligger mycket i arrangemanget som gör den klockren annars). Mot slutet när de hade spelat igång sig kom alkislåten Inget bra för mig själv, som lite av en signal till festivalbesökarna.

Lite senare spelade Shout out louds. Jag har ingenting att anmärka på den pigga showen, men deras Cure-pop saknar egen identitet var att vara riktigt intressant.

I eftermiddags var Kristian Antilla och spelade en del av sina mest sockradelåtar i vårt tält. En av alla flickorna som samlats fick agera mikrofonstativ, sen var signeringen med lokala stoltheterna Mando Diao oerhört populärt. Det som slog mig var hur tuffa flickorna (99 % var av det könet) när det gällde hur bandet skrev på armar, skor, volleybollar med mera. Gustaf fick två fina målningar.

Vid halv nio kommer Timo Räisänen och spelar ett par låtar i Groovetältet.

Borlänge - Dalarna

Tror på fullaste allvar att jag aldrig varit i Borlänge. Kan inte minnas det. Kanske
någon när jag var liten.
Hade ganska mycket kontakt med Borlänge
i början av 90-talet. Hängde en del med Sator då. Dom var alla fyra från Borlänge. Om jag minns rätt så var ingen av dom skadade av att komma från Borlänge.

Det ska bli mycket spännande att komma dit och få uppleva Peace and Love festivalen.
Kom och hälsa på oss i vårt tält, då blir vi glada.

XX

Peace & Love

Börjar förbereda mig att åka upp till Borlänge och se Stooges. Kan bli hur bra som helst.

Smashing Pumpkins

Slås av hur hårdrockiga Billy, Jimmy & co är på återföreningsplattan som jag lyssnat på en del nu. Den släpps 11 juli.

Groove #4

Nu finns majnumret av Groove ute. Och sommaren är här!